Äntligen skamstraff!

Äntligen en justitieminister som vill ta i med hårdhandskarna emot samhällets absolut största problem. Och på vägen inte låter sig hämmas av borgerliga och antifeministiska ideer om rättssäkerhet. Varför ska sexköpare och andra våldtäktsmän ha rättssäkerhet?

Den briljanta idén går ut på att låta sexköpare redan när de misstänks få hem ett väl synligt kuvert i brevlådan, kanske i en gräll färg. På så sätt meddelar vi effektivt brevbärare och familjemedlemmar vad far i huset (mor köper ju aldrig sex) har gjort.

Poängen är att detta görs långt innan den där jobbiga processen där vi i samhället måste hålla på att bevisa någonting. Problemet är ju att vårt samhälles fixering vid oskuldsprevention (eller oskuldspresumtion eller vad nu viktigpettrarna vill att det ska heta, hursomhelst: att folk ska betraktas som oskyldiga tills motsatsen bevisats), och fixering vid att skulden måste vara ställd utom allt rimligt tvivel innan vi får döma någon; bägge dessa gör att sexköpare och andra våldtäktsmän går fria. För få blir dömda.

För de stackars sexslavarnas skull måste vi alltså hitta sätt att skjuta brett och utöva någon form av avskräckande bestraffning, utan att behöva gå hela den straffrättsligt krångliga vägen. Att offentliggöra polisens misstankar är ett sådant sätt. Alla vet ju att en misstanke förmodligen inte är helt ogrundad.

Fördelen med förslaget är också att den handlar om sexköpslagen. När det gäller förslag relaterade till sexköpslagen behöver man ju aldrig argumentera. Är det män som protesterar, så handlar det ju om att de i grund och botten vill fortsätta behandla kvinnor som skit. Är det kvinnor som protesterar så handlar det om förnekelse för deras del. Att de blivit vana vid sin egen underordning.

Det är den perfekta politiska frågan.