Spridda intryck från Kina

Har väldigt mycket i hjärnan efter alla intryck. Ingen samlad analys. Bara tankar.

Redan igår ville jag blogga. För att tömma skallen. Men det gick inte. Tack vare The Great Firewall of China. Inget Facebook, inget Blogger. Vad är det för sorts galen regering som lägger ner oräknerligt antal pengar för att hindra folk från att snacka med sina vänner på Facebook och blogga om sina upplevelser av Kina?

Idag kan jag blogga. Eftersom man, om man har tillgång till en server i ett någorlunda fritt land, kan sätta upp en webbproxy, och sedan via en SSH-tunnel från den egna datorn på hotellet i Kina kan komma ut på de blockerade sidorna. Det går inte att stoppa information som vill vara fri! Men vad kostar det inte att försöka? Vad kostar det inte att ta sig förbi hindren? Katt-och-råtta-leken är resurser som istället kunde läggas på göra saker och ting bättre.

Paternalismen är välvillig. Innan man får komma in i Kina måste man fylla i ett långt formulär om huruvida man känt sig lite krasslig på sista tiden. Omsorg omsorg. Det är kameror överallt. Regeringstjänstemän överallt, som bistår med minsta sak. Alla är vänliga. Allt är för det allmännas bästa. Allt har en god avsikt. The road to hell is paved with good intentions. För det räcker med att ha hamnat i onåd hos en arg eller galen regeringstjänsteman, så stoppar allt. Så blir det krångligt. Det drabbade en i vår grupp.

Det byggs överallt. Men priserna på byggande tillåts i princip inte öka. Så man ser överallt spår av knasiga resursallokeringar. Mängder med personer som står overksamma på ett bygge, eftersom det finns folk men inte stål. Mängder med folk som jobbar för hand. Det är som om man inte förstått själva idén med att låta pris fluktuera beroende på tillgång och efterfrågan: att resurser på ett smidigt sätt hamnar där de gör bäst nytta. Att man får en omedelbar feedback på kostnaderna. Istället styrs väldigt mycket av dekret, och spåren efter alla planeringsmissar är oräknerliga.

The local government is your friend. Besök på Framgångsrika IT-företaget AB. Regeringen har varit mycket vänlig. Regeringen har försett dem med unga hungriga universitetsstudenter. Företaget har försett de hungriga studenterna med engelskakunskaper och äkta projekt från utlandet. Regeringen förser dem med kontorslokaler hyresfritt. Regeringen förser dem med detta fina hus i detta fina nyuppförda IT-industriområde. Men var är konkurrenten till Framgångsrika IT-företaget AB? Konkurrenten som i det långa loppet hindrar Framgångsrika IT-företaget AB att stagnera? Varför tillåts inte konkurrenten hyra på samma villkor? För gigantiska kontorsarealer står samtidigt outhyrda. Var finns de privata hyresvärdarna som raggar kunder? Och tar banklån och bygger ett nytt kontorshus först när de ser att de kan få ekonomi i det?

Här finns billiga pengar. Priskontrollen på pengar är total. Vilket betyder att lånevillkoren inte styrs av vilka affärsrisker som ligger i projekten. Den lokala regeringen bestämmer, och regeringen bestämmer över sedelpressen, bestämmer växlingskursen, och bestämmer över räntenivåerna. Och regeringen gillar låga räntor, god tillgång till pengar, och en billig valuta gentemot omvärlden.

Men överallt där det finns billiga pengar kommer folk att investera i projekt med alltför höga risker, vilket betyder bubblor, vilket betyder hastig ekonomisk åtstramning och i värsta fall hög inflation. Detta kommer, tror jag, Kina att drabbas av. Och eftersom de har en stor reserv i dollar, vars värde jag tror också kommer att dyka så tror jag inte de är välrustade för att tackla den krisen. De strukturella problemen är för stora. De har inte fattat att man inte kan lura ekonomin, eftersom ekonomin består av alla människors gemensamma beslut. You can't fool all the people all the time.

Kina har problem. Men löser dem i samarbete mellan den lokala regeringen, företagen, och folket. Ungefär så kan man sammanfatta Folkets Dagblad och China Daily. Man vill inte ge intryck av att problem sopas under mattan. Men man vill inte släppa fram någon verkligt kritisk röst. Inga anklagelser om systemfel. Inga märkliga konspirationsteorier. Alltid samma saga: Här fanns en skurk. Men polisen tog honom. Nu samarbetar vi i möten för att förhindra att nya situationer uppkommer. Bristen på informationsfrihet betyder att Kina inte är skyddat emot sin egen desinformation.

Alltså: pengar är informationsbärare. Pengar som cirkulerar på en marknad där folk fritt säger vad de tycker att saker och ting är värda, sådana pengar har ett väldigt högt informationsvärde. Om priser tillåts fluktuera så varnar de blixtsnabbt människor för om en investering är en dålig idé. Sådana priser är alltid ärliga. Men pengar i en hårt reglerad ekonomi har inte alls samma informationsvärde. Ett sådant samhälle blir ännu mer beroende av andra informationskanaler än pengarna. Och om de informationskanalerna också är strypta, som t ex pressen och internet, så blir resultatet katastrofalt. Kina är inte skyddat emot sin egen desinformation. Det är som att ta bort nödbromsen.

Det finns anställda människor överallt. Oavsett om dessa faktiskt bidrar med något annat än att live-and-direct säga i en högtalare: "Gå lite längre ut på perrongen". Men vad folk används till, säger en del om hur deras tid värdesätts och betraktas. Säger en del om hur de värdesätts. Ett samhälle som medelst dekret kan gödsla med sina medborgares tid, ett sådant samhälle värdesätter inte sina medborgare till fullo.