Hennes tes går ut på att genom att reta upp extrema islamister har positionen för demokratiskt sinnade muslimer försvagats:
I Efter tio berättade Nalin Pekgul hur sårande det var för henne att Muhammed avbildades som en hund.
Hur Nalin eller någon annan känner kan ju inte ha betydelse för andra människors rätt att säga och rita vilka dumheter som helst. Precis som hur folks känslor inför heltäckande slöja inte har någon som helst betydelse för andra människors rätt att bära dem.
Pekgul menar att det är fel att dra den muslimska världen över en kam och kalla alla som blir upprörda över Vilks verk för extremister. Men hon tror att verken gett extremisterna ett vapen, och nya argument att locka över unga europeiska muslimer till fundamentalismen.
Hrm! Unga europeiska muslimer är fullständigt kompetenta att för egen del fatta självständiga beslut och ta ansvar för dem. Allt frivilligt samröre med dårar får man ta ansvar för själv. Att antyda att Vilks har ett ansvar för andra människors beslut är att mena att dessa (unga europeer) är som barn. Inför barn behöver man bete sig extra ansvarsfullt för att inte locka eller hetsa dem till dumheter. Något är inte helt rätt i Pekguls syn på unga europeer.
Pekgul är kritisk till att Vilks gett sig på just muslimer, som hon menar är en svag grupp i europeiska samhällen. Hon tycker att det är viktigt att muslimer i Europa bemöter liknande utspel med debatt.
Pang! Där kom den. Vilks har naturligtvis inte karikerat en historisk figur. Vilks har inte förlöjligat en religion. Vilks har gett sig på människor!
Suck!
Nej, att förlöjliga en religion är inte ett angrepp emot dess utövare. Lika lite som ogillande av homosexualitet är ett angrepp mot homosexuella, eller kritik av manlighet är ett angrepp på alla män.
Vilks har, utifrån sin barnsliga provokativa känsla, i en teckning associerat ett ansikte med ett djur. Ett antal människor har, utifrån sina känslor om helighet och orenhet fått en arg känsla. Detta är inte något problematiskt.
Det problematiska är när vissa av de argsinta får för sig att deras arga känsla berättigar till våldsanvändning. Det är problemet! De är problemet. Sedan om de argsinta är "kränkta" muslimer, eller rasister, eller bögknackare, eller Valerie Solanas, spelar ingen roll!
Folk får rita vad de vill, eftersom ritandet inte kränker andra människors frihet ("såra" är inte samma sak som att "kränka"). Vilks är alltså inte en del av problematiken. Den politik vi ska bedriva ska inte basera sig på känsloargument. Känsloargument är alltid förtryck.
Tack, nu slipper jag läsa hennes artikel. Jag såg rubriken men orkade inte klicka på länken. Nu vet jag att det inte var någon större förlust!
SvaraRaderaPs, du håller väl rent på Tankesmedjan Feminix trackbacks i dina inlägg?
Den stora frågan är om Nalin Pekgul finner Lars Vilks uppförande odemokratiskt därför att han sparkar neråt eller för att han sparkar mot den grupp av människor som hon tillhör.
SvaraRaderaI första faller blir det verkligen problematiskt, eftersom alla majoriteter eller personer med någon slags maktbas automatiskt verkar mot demokratin om de uttalar sig negativt, exempelvis politiker och framför allt politiker som tillhör det största blocket (Nalin Pekgul exempelvis).
I det andra faller blir det snäppet värre då hon i sådana fall säger att man inte bör/få kritisera henne vilket verkligen är odemokratiskt.
@Lake: Nej, vad Feminix och andra personer gör får de själva ta ansvar för. Jag bryr mig inte. Borde jag det?
SvaraRadera@charlie83: Det blir alltid rörigt när man hänvisar till den ena eller andra gruppens underläge. Och dumt. Vem sparkar på vem här?
SvaraRaderaOm Nalin nu blev sårad över att Muhammed avbidats som hund, betyder det inte att hon anser att hon inte får kritiseras. Vilks konstiga konst var ju inte kritik av Nalin Pekgul, eller hur.
SvaraRadera@Clas: jag är inte helt säker på att jag förstår vad du syftar på. Jag menar att Pekgul tar miste när hon likställer kritik av en religion med kritik av dess utövare.
SvaraRaderaMen det var kanske något annat du tänkte på?