Det handlar om oskuldspresumtionen

Nu vaknar Expressen och tycker att bloggarna är allt bra dumma som hänger upp sig på en skitsak, när det gäller Beatrice Asks tanke att brännmärka folk innan de blivit dömda.

Man kan enkelt konstatera att Ann-Charlotte Marteus i sin kritik av bloggvärlden inte kan ha läst vare sig mycket eller djupt. Eller ens begripit vad kritiken handlar om. För det första gör hon en mycket märklig poäng baserad på brottets art. Som om det skulle spela någon roll, att bli oskyldigt straffad utan rättegång är väl lika illa oavsett?

Sedan försöker hon beskriva bloggvärldens reaktion som hat riktat emot en person. Om det vill jag bara säga följande:

1) Reaktionen är ett utslag av kärlek. Kärlek till människovärdet, friheten, demokratin och rättssäkerheten. Kärleken till ett politiskt system där vi straffar efter prövning av en opartisk domstol.

2) Reaktionen riktar sig emot ett ämbete. Ett av de mäktigaste ämbetena i hela Sverige. Det ämbete som hanterar själva grunden för vårt samhällsbygge: Land ska med lag byggas. Att i det sammanhanget tala om "hat emot en person" är ett sätt för Marteus att försöka förminska Ask i syfte att väcka sympati för hennes person och utsatthet. Få oss att glömma att när Ask talar så talar makten.

Jag känner igen strategin och jag tycker den är lika förfärlig här som överallt där jag träffat på den. Tyvärr ofta i viktiga resonemang som har med könsmakt att göra: när den egna positionen angrips, så blir försvaret att placera sig själv och meningsfränderna i ett påstått underläge och därigenom misstänkliggöra avsikten med motståndarens angrepp. Genom att kalla det för "hat" emot en person eller ett kön.

Men justitieministerns taburett (eller för den delen ledarsidan på en av landets största tidningar) är ingen underdog-position. Kritik av makten handlar liksom inte om att sparka på någon som ligger.

En annan ful taktik som Marteus kör med är "clownargumentet". Bloggar i allmänhet, och liberala politiska bloggare i synnerhet, är inte väl sedda av Marteus. Artikeln utmynnar i ett misstänkliggörande av dessa, utifrån argumentet att på vissa liberala politiska bloggar driver man kritik av den svenska sexköpslagen.

Därför, för att kunna misstänkliggöra bloggarna som grupp, passar Marteus på att lyfta fram precis de mest obalanserade exemplen som går att leta upp: dessa som inte drar sig för att använda epitet som "Gammal moderathagga" och "kisstant". Genom att lyfta fram dessa nätets clowner, tror Marteus att hon slipper bemöta den mer sansade kritiken.

Genialt kan man tycka. Eftersom nätet är en publiceringsplattform utan trösklar så finns det ju alltid massvis med clowner man kan använda i debatten för att slippa ta tag i sakfrågorna. Synd bara att strategin är så lätt att genomskåda.

Wagenius är som vanligt klockren:

Det kan ju noteras att Marteus dels inte tycks ha grävt särskilt djupt i bloggosfären när hon säger att hon inte hittar en enda blogg som resonerar klokt och självständigt, dels inte tycks ha förstått att den största ilskan rört just att justitieministern helt missat oskuldspresumtionen, dels själv inte vara särskilt förbannad över detta och slutligen inte heller tror att liberaler själva kan välja att ingå i ett sammanhang.

Och bloggen Dexion gör en bra och rejäl genomgång av varför det är viktigt att landets justitieminister har koll på det där med rättssäkerhet, och att ett rimligt krav på politiker är att de inte beter sig värre än vad man kan förvänta sig av en genomsnittslig vuxen:

Om Volvos VD till media uttryckte att han tycker att det vore rimligt att Volvo inte anställde invandrare, eller polischefen uttryckte att kvinnor borde få lägre lön, tror ni att någon av dem skulle klara sig med att framhärda i en vecka och sedan be om ursäkt och säga att det var beklagligt att de uttryckte sig på ett sätt som gick att missuppfatta?

Troberg bemöter Marteus påhopp direkt("Jag hatar faktiskt inte Beatrice Ask"). Jensen på MinaModerataKarameller är precis så försiktigt balanserad och utan överord som Marteus påstår inte går att finna i hemska bloggosfären.

Och varför i hela friden har jag enbart citerat kvinnliga bloggare? För att visa hur fel Marteus har när hon försöker göra elementär rättssäkerhet till en könsfråga. För att jag inte orkar med offerkofteargumentet att kritik mot Marteus precis som kritiken mot Ask är utslag för männens kvinnohat, det som ofrånkomligen kommer så fort man är eller citerar en snoppbärare i diskussioner som tangerar könsmaktsfrågor.

Precis som de bloggar som enligt Marteus i artikeln lider av det "nattståndna mansperspektivet" att sexköpslagen inte nödvändigtvis är en bra idé: Hanna, Louise, Isabella, Petra och så vidare.