Genom "Djur är söta" tipsas jag om Wikipeters granskning av siffrorna om vem som gör RUT-avdrag.
Det visar sig t ex att för att kunna få fram siffran att en väldigt liten andel låginkomsttagare använder tjänsterna, så måste man inkludera personer från 16 år och uppåt. Och att det är medelinkomsttagarna som gör de största uttagen.
Att det höginkomsttagarna kommer att visa det största intresset för att köpa tjänster, det är ganska självklart. Om du tjänar 50 000 i månaden är det arbete du utför mer än dubbelt så mycket värt som om du tjänat 22 000. Det betyder att varje timme för en höginkomsttagare är extra dyrbar och viktig. Att leja ut en del av det arbete man själv inte är specialiserad på blir då extra lönsamt.
Märk väl: inte bara lönsamt för höginkomsttagaren själv, utan för säljaren av tjänsten, och för oss alla. Alla i samhället tjänar på att folk tjänar bra med pengar, eftersom det är ett bevis på att de också bidrar med mycket.
Dessutom är perspektivet (köparens perspektiv) helt ointressant. Det är framförallt säljaren som är förmånstagaren när det av staten beordrade prispåslaget på säljarens arbete sänks litegrann. Plötsligt blir det ju lättare att sälja sina tjänster. Och att sälja sina tjänster är det primära, utan det kommer man ju aldrig att kunna köpa några.
Vem det är som köper tjänsterna spelar mindre roll. Om det finns t ex gamla och sjuka som borde bli hjälpta av hushållsnära tjänster, så skulle vi kunna medelst solidarisk finansiering ge dem den möjligheten. Kanske via hemtjänstcheckar, eller ett direkt pengastöd. Och då, om vi alla ska betala hushållsnära tjänster åt andra människor, kommer även vi att tjäna på lägre skatter för tjänster.
söndag 14 mars 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Resonemanget håller samma intelligenta nivå som övrigt svammel på högerkanten.
SvaraRaderaOm man tjänar 50 000:- eller 19 000:- i månaden gör ju ingen som helst skillnad på hur mycket fritiden ska värderas. Hushållsarbete sker på fritiden - om man inte är egen företagare och ger sig själv lön för det möjligen.
Att samhället skulle tjäna mer på att höginkomsttagare får subventionerad hemhjälp än om dessa pengar gick till att öka antalet händer i vården och antalet lärare i skolan är enbart något som höginkomsttagaren själv skulle önska vara sant.
Ge subventionerna till de lågavlönade som städar på såväl jobbet som hemma så minskar vi belastningen på sjukvård och kostnaderna för förtidspensioner.
Tjänster som inte kan bära sig själva försvinner i god marknadsekonomisk ordning.
De högavlönade som fått enorma skattelättnader har råd att betala vad det kostar, de behöver inte subventioneras ÄNNU mer...
"Om man tjänar 50 000:- eller 19 000:- i månaden gör ju ingen som helst skillnad på hur mycket fritiden ska värderas. "
SvaraRaderaJo, det gör det. Höga löner brukar följa på ansvartunga positioner med höga krav på tillgänglighet. Om det blir enklare att lösa markservicen, så blir det enklare att ta tidskrävande uppdrag.
Hursomhelst är det upp till den enskilde att värdera sin egen fritid. Hur mycket fritiden KAN värderas till beror på hur mycket arbetstiden värderas.
"Att samhället skulle tjäna mer på att höginkomsttagare får subventionerad hemhjälp än om dessa pengar gick till att öka antalet händer i vården och antalet lärare i skolan är enbart något som höginkomsttagaren själv skulle önska vara sant."
SvaraRaderaFör det första är det ingen som subventionerats. Det har inte skett några som helst transfereringar från den som har lite till den som har mycket.
Sedan för det andra är det inte via skatteintäkter som samhället gynnas i första hand. Även om ingen betalade en krona i skatt skulle samhället gynnas av att några tjänar mycket.
Först och främst genom att deras lön i sig är ett bevis på att deras arbete är väldigt värdefullt för andra människor. I en marknadsekonomi får varje människa, även höginkomsttagaren, en ersättning som motsvarar värde de själva har levererat till sin omgivning.
För det andra för att de genom att ha mycket pengar inte är så priskänsliga vilket betyder att alla andra kan tjäna bra med pengar på att leverera varor och tjänster till de högavlönade. Vilket gör oss alla rikare.
Och när vi alla blir rikare, har vi större möjligheter att betala för fler händer i vården.
"De högavlönade som fått enorma skattelättnader har råd att betala vad det kostar, de behöver inte subventioneras ÄNNU mer..."
SvaraRaderaEn skattelättnad är inget man FÅR. Pengarna man tjänar in har man tjänat in på eget arbete. Att omgivningen avkräver dig lite lite mindre är ingen gåva som omgivningen ger dig. Som högavlönad i ett samhälle med våra gigantiska skatter försörjer du redan väldigt många människor.
Att kalla den lilla lättnaden i skatt för en subvention och något som den högavlönade har fått, det är inget annat än ett stort förakt för det arbete de lägger ner. Det är vi som ska vara tacksamma att folk kan tjäna 50 000 kr i månaden, det är inte de som ska vara tacksamma för att vi låter dem behålla delar av vad de själva skrapat ihop.
"Tjänster som inte kan bära sig själva försvinner i god marknadsekonomisk ordning."
SvaraRaderaTjänsterna kan bära sig själva. Problemet är att tjänsterna inte bara ska bära sig själva, utan att samhället ställer krav på att de ska bära sig själva mer än två gånger om!
För att ge en människa 300 kr i ersättning för en tjänst behöver den människan fakturera dig uppemot 750 kronor. Det är alltså inte marknadspriset som gör att tjänsteleverantören straffar ut sig själv från marknaden. Det är skattepåslaget.