Relativa fattighetsmått

I serien "ohederlig politisk argumentation" har turen kommit till "relativa fattighetsmått". Ett relativt fattighetsmått är när miljonären är fattig jämfört med miljardären, eftersom miljonären bara äger en tusendel av vad miljardären gör. Buhuhu.

Men i ett land som består av lera, översvämningar och malaria, men där alla lever på lite under en dollar om dagen, finns det på motsvarande märkliga sätt väldigt "få" fattiga. De är ju lika fattiga som alla andra, så även om de hungrar och törstar så är de inte lika "fattiga" som miljonären. Enligt det relativa fattigdomsmåttet alltså.

OECD-länderna använder ett relativt fattighetsmått ibland, uttryckt som "fattig är du om du bara tjänar hälften av medianinkomsten i landet". Om inkomstskillnaderna inte är jättestora i landet kan måttet ge en viss fingervisning om hur man står sig i förhållande till den landets allmänna prisnivå.

Men i ett rikt land med stor inkomstspridning är måttet värdelöst. Det som avgör om folk i landet är fattiga eller inte, är ju hur de med de lägsta inkomsterna i själva verket klarar sig. Hur mycket måste du arbeta för att bli mätt?

Jag måste arbeta i en timme ungefär. I ett annat land kanske det krävs 4 timmar. I riktigt fattiga länder kanske det tar mer än 24 timmar för att blir mätt. I sådana länder kan man inte äta sig mätt en gång om dagen direkt, även om man arbetar riktigt riktigt skithårt.

För att mäta fattigdom är det relativa måttet alltså värdelöst. Men som ohederligt argument är det lysande. Vad det egentligen mäter är inkomstspridningen i ett land. Ett fattigt land med liten spridning får en liten andel fattiga. Ett rikt land med stor spridning får en stor andel fattiga. Även där de med lägst inkomster är rika.

Med hjälp av det relativa fattigdomsmåttet kan man alltså "bevisa" att länder med stor inkomstpridning genererar fattigdom.

Som t ex Bengt Silfverstrand gör här.