Men alla lögner, Lissabonfördraget, den nyliberala politiken, nedmonteringen av välfärden, snickrandet på en diktatur och polisstat,
Det är inte helt enkelt att förstå vad kommentatorn är för när man blandar två ideologiska motpoler som nyliberal politik och Lissabonfördraget.
Alltså, kritiken mot nyliberalismen går ut på att den lägger sig i folks liv för lite. Vilket jag personligen tycker är en berättigad kritik.
Kritiken mot Lissabonfördraget (liksom diktatur och polisstat) går ut på att den lägger sig i för mycket.
Eller så är det helt enkelt så att folk tror att nyliberalism betyder ökad statlig makt. Då har Sofia Nerbrant och Johan Norberg och Louise Persson och de andra en hel del kvar att förklara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar