Jag svarar en Keynesian

Jag kommenterar gärna då och då på en annan Olas blogg: Ola Möller. Ola är Keynesian och jag kommenterar lite om vad det var som Keynes gjorde fel:

Alltså, det handlar inte om att satsa eller spara. Misstaget som Keynes gjorde var att han antog att en lågkonjunktur var en generell efterfrågenedgång. Om det hade varit det hade det varit smart att satsa på att öka efterfrågan generellt.

Men i själva verket är det ingen generell efterfrågenedgång. Det är en efterfrågenedgång enbart på det existerande utbudet. Det existerande utbudet ger inte längre kunderna ett positivt bytesvärde utan har istället börjat göra kunderna fattiga. Då slutar kunderna köpa.

Det som avgör hur lång krisen blir är hurpass snabbt producenterna kan ställa om sin produktion till sådant som ger kunderna ett positivt bytesvärde. Framtidens utbud. En utbudsförändring är det som skapar den nya efterfrågan.

Politikens uppgift, förutom att se till att själva kapitalflödet fungerar, blir att kratta manegen för att utbudsförändringen ska ske så bra som möjligt.

Själva utbudsförändringen är upp till dig och mig att stå för. Konstgjorda stimulanser, som handlar om att stimulera efterfrågan på det existerande föråldrade utbudet, ger ju ingen livskraftig bärkraft utan permanentar bara det existerande.

Pengarna som bekostar kvarblivandet i det gamla, det som folk egentligen inte vill ha, måste ju tas från de ställen där de nya värdena genereras, där man lyckats ställa om produktionen för att möta var och ens nya behov.

Det var detta som var det amerikanska 30-talsmisstaget. En bred efterfrågestimulans och konstlade jobb förlängde krisen i USA, jämfört med omvärlden där återväxten gick fortare.

Det som hjälper oss ur krisen är alltså varken att man står på gasen eller på bromsen, utan att man kör men att man då passar på att STYRA rätt. Och att då måste politikerna lämna över ratten till alla dem som har ideerna. Det måste vara ett myller.