G20... NEEEJ!!!

Vad är det jag läser? Glada ansikten som har enats om stimulanser för ekonomin, minsann! 1100 miljarder, om man lägger ihop allt.

Jag är i chock. Slutdokumentet säger glatt att nu ska sådana här kriser inte kunna upprepas, nu när alla arbetar tillsammans och har bestämt sig för att satsa så mycket.

Det här är vansinne på så många plan och på så många sätt samtidigt att jag inte riktigt vet var jag ska börja. Samtidigt är artikeln i SVD bra, för den sammanfattar punktvis galenskaperna.

Jag ska förklara hur jag tänker lite noggrannare. Det här kräver mer än en enda bloggpost. Men den som vill kan ju fundera lite över följande:

1) Exakt varifrån kommer de 1100 miljarderna? Regeringar kan ju inte skapa dem. Visst, de kan trycka upp fler papperslappar, men det är ju inte samma sak som att generera värdet 1100 miljarder. (Svar: Alla regeringens pengar tas alltid ifrån fungerande ställen i ekonomin, och det är du och jag som skapar de värdena.)

2) Vad är vitsen med att "skapa jobb", om jobben är dyrare att skapa än det bytesvärde de genererar? (Svar: Ingen vits alls. Jobb är inget självändamål. Försörjning är ett självändamål, men försörjningen kräver ett positivt bytesvärde. Och jobb som genererar ett positivt bytesvärde behöver inte skapas på konstlat vis. Det räcker med att vi söker upp varandra och börjar hjälpa varandra, t ex i det som kallas "företag".)

3) Om nu finanskrisen är resultatet av en kraftig och konstgjord kreditexpansion, där politiskt kontrollerade låneinstitut lånade ut pengar till folk som inte såg ut att kunna betala tillbaks dem, och profitörer svärmade runt dessa alldeles för billiga pengar; hur kan krisen motverkas av en ännu större kreditexpansion genom ännu större politiskt kontrollerade låneinstitut? (Svar: Det kan den inte. Finanskriser kräver att någon först blåser upp en bubbla. Endast politiska krafter, de som reglerar själva penningmängden, kan pumpa in alldeles för billiga pengar i systemet. Enda sättet att lösa det är att antingen minska den tillgängliga pengamängden, dvs en finanskris, eller öka produktiviteten så att värdet av det vi producerar matchar de stora pengamängderna).

Det finns mycket mer att säga. Till exempel om den fortsatta misshandeln av utvecklingsländerna. Men det som förenar alla åtgärdspunkterna är detta:

Regeringschefer kom igår överens om att ta en rätt stor del av dina pengar som du mitt i krisen trots allt lyckas arbeta ihop. Dessa pengar har man bestämt ska lånas ut till aktörer som är så riskabla att låna ut pengar till att ingen annan vågar göra det.

Men lån ska betalas tillbaks. Annars blir långivaren fattig. Och långivaren är alltså DU.