En perfekt storm i vattenglaset

Noterar som hastigast att Johan Norbergs bok om finanskrisen: €n perfekt $torm äntligen blir bemött och motsagd.

Läser Lars Pålsson Sylls artikel på Newsmill där han kraftigt på punkt efter punkt bemöter Norbergs argumentation och belägg.

Trodde jag. Uppenbarligen har professorn inte hittat ett enda fel på Norbergs bok eftersom han inte ens bemöter ett enda av Norbergs argument.

Lars Pålsson Syll verkar anse att bokens samtliga argument håller. Men samtidigt är han oerhört högljudd i sin kritik: "Man tar sig för pannan" skriver han. "Ååååååh, vad dumt Johan Norberg tycker!" verkar han vilja säga.

Men inte ett enda ord om varför Norbergs beskrivning inte skulle stämma. Kan han inte för oss andra bemöda sig om att förklara? Bevisa? Belägga? Presentera den trovärdiga motbilden?

Pålsson Syll påstår att Johan Norberg skyller hela finanskrisen på politikerna och helgonförklarar marknadens aktörer. Men det är inte vad Norberg säger. I boken visar han tvärtom hur marknadens aktörer, inklusive du och jag och finanssystemen och bankerna, i högsta grad är medskyldiga till finanskrisen.

Men vad Norberg också gör, vilket Pålsson Syll inte gillar, är att han dessutom påpekar hur politikernas och centralbankernas ingripanden gjorde situationen mycket värre. Och Pålsson Syll brukar i de flesta lägen hävda (i alla artiklar jag läst iaf) hur politikernas ingripanden genomgående förbättrar. Denna tro på politikens förträfflighet är det som Norberg punkterar i sin bok.

Vi som har läst Norberg vet att han har ett gillande men kritiskt öga till marknaden. Någon marknadsfundamentalist är han minst av allt, även om han oftast förordar marknadslösningar (där du och jag väljer) framför lösningar där andra väljer åt oss.