Ola Möller och kandidatdebatten

Det är ju tråkigt att Ola Möller inte längre vill ha repliker på sina inlägg på bloggen. Jag skulle aldrig våga stänga av kommentarsfunktionen. Om man inte får mothugg, så är ju risken ständigt närvarande att man inte utvecklas i sitt tänkande.

Nu skriver han om debatten mellan Reinfeldt och Sahlin. Jag får väl replikera här istället. Om någon nu skulle bry sig:

Ola Möller skriver:

FR påstod att S aldrig gör så att man får mer pengar kvar i plånboken om man jobbar. Detta är fel. Mellan 2000-2003 kompenserade regeringen Persson för egenavgifterna vilket ledde till att normalinkomsttagare fick ca 250 kr i månaden mer under hela mandatperioden. Totalt alltså 1000 kr under perioden. Mona borde med lätthet känna till detta och en enkel replik med "du ljuger FR" vore på sin plats.

I princip har Ola Möller rätt. Visst har (S) minskat skattetrycket då och då. Inte bara under åren 2000-2003, även den stora skattereformen på 90-talet var en lättnad där folk med högst vanliga inkomster, som t ex min kompis fastighetsskötaren, äntligen slapp betala den höga statliga marginalskatten.

Problemet med att, som Möller föreslår, ta upp det i debatten är att 250 kr i månaden för normalinkomsttagaren väger ganska lätt jämfört med 1021 kr per månad du får behålla tack vare jobbskatteavdraget (beräknat på månadslönen 19000 och att du är medlem i Restaurangfackets A-kassa). Eller behålla 1541 kr extra per månad för den kommunalare som tjänar 23000/mån.

En tävling i konsten att låta låginkomsttagare behålla mer av vad de själva tjänat ihop, en sådan tävling förlorar Mona Sahlin. Och det vet hon.

Möller coachar vidare:

När det diskuterades infrastruktur hade ett tydligt angrepp på regeringens ovilja att betala ut dom 700 miljoner, som Trafikverket begärt för underhållsarbete, varit en vinnare. Detta föll mer eller mindre bort helt till alla förbannade tågresenärers stora sorg.

Problemet är även där att socialdemokraternas track-record när det gäller spårarbete (muahaha vilken rolig vits och ja, jag är född i Göteborg) inte är något att skryta med. Det eftersatta underhållet uppstod ju inte över valnatten 2006.

Vad som däremot hände var att Alliansen direkt efter valsegern ökade underhållet rätt rejält, till nivåer långt över de som socialdemokraterna satsade. Man lade utöver detta till en stadig extraslant. Det är denna extraslant som nu fasas ut, men fortfarande så att satsningen på järnvägsnätet är betydligt större än vad socialdemokraterna presterade.

Så det kanske finns goda skäl, Ola Möller, för Sahlin att inte ta upp det där med tågspåren i debatten.

Tredje synpunkten från Ola Möller gäller frizonerna:

När FR talade om ekonomiska frizoner i förorterna tog Mona ingen replik. Ett enkelt "nu var du där igen, skattesänkningar är er lösning på alla problem" och FR hade suttit på pottkanten. Men istället var Mona tyst vilket jag kan tycka är för "snällt".

Vilken pottkant då? kan man fråga sig. Vad både RUT- och ROT-avdragen visar är ju att om totalpriset på arbete sänks, så utförs naturligtvis mer arbete. Vilket alla tjänar på. Med RUT-avdraget till och med så att den gemensamma kassan inte fått en krona mindre.

Kort och gott: i de fall där de höga skatterna innebär ett problem, så är skattelättnader en del av lösningen.

Och detta vet ju de rödgröna om. De har själva accepterat som en god ide nästan varenda skattesänkning som Alliansen genomfört. I de fall de verkligen protesterar, så har det gällt RUT vilket ju är en skattesänkning som till skillnad från jobbavdraget inte inneburit minskade offentliga intäkter.

Så det är ju svårt, Ola Möller, att hävda att skattelättnader inte är lösningen, när man vill genomföra dem själv (och har goda ekonomiska skäl att också göra så).

Men det hade varit roligt att se en debatt där du själv för fram alla de argument du tycker att Mona borde dra fram. Men bjud då in till debatt. Öppna din blogg, eller för all del, replikera här hos mig!