He he. Försökte orka med lite Debatt ikväll om burkor och nikab. Det gick väl sådär. Sorg och ilska. De sedvanliga korkade ståndpunkterna fanns representerade, alltifrån det självgoda religionsfrihet-är-en-positiv-rättighet:
"Jag har heltäckande klädsel och det måste alla andra respektera så till den milda grad att de ska tvingas att behandla mig som om jag inte hade heltäckande klädsel och inte vägra att anställa mig för då är det minsann diskriminering bu-hu-hu!"
...till det dumdryga vi-har-en-homogen-kultur-och-den-får-man-inte-ändra-på:
"I Sverige har vi en klädkod, och den innefattar inte heltäckande klädsel och den ska gälla på svenska gator och torg!"
Har folk inte klart för sig skillnaden mellan en negativ rättighet och en positiv rättighet? Har folk inte klart för sig skillnaden mellan allmän plats och en arbetsplats?
Dessutom detta märkliga "jo men jag kan inte kommuniceeera om jag inte ser ansiktet på dig!". Om du har problem med att kommunicera om du inte får se ansiktet på folk, så lär dig kommunicera. Gör inte ditt eget tillkortakommande till ett problem för din omgivning. Börja lyssna till vad folk säger, för omväxlings skull.
Det är så här enkelt: på allmän plats får du ha på sig precis vad du vill, och omgivningen har rätt att tycka en hel massa saker, men får inte hindra dig att utöva rätten att ha på dig vad du vill. Arbetsplatser är inte allmän plats, så där kan du inte ställa det kravet och hävda den rätten.
tisdag 7 september 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Angående att inte kunna kommunicera. Det är ju faktiskt så att en stor del av den mänskliga kommunikationen sker med kroppsspråk och ansiktsuttryck.
SvaraRaderaSka man bara fråga vad en burk med inlagda päron kostar så är kanske inte kroppsspråket så viktigt men är det en klassrumssituation där man måste nå fram på ett helt annat sätt så skär man bort en hel del av den mänskliga kommunikationen med en burka. Det handlar inte om något tillkortakommande som går att lära sig.
Folk verkar ju inte ha något problem att kommunicera via telefon, mejl, sms osv, och där används väldigt lite kroppsspråk och ansiktsuttryck. Klart att det lättare kan bli något litet missförstånd, men det är inte svårt att förstå vad någon säger i andra änden av en telefon.
SvaraRaderaVisst är bredbandig kommunikation att föredra (ögon, röst, kroppsspråk osv). Men det är inte en positiv rättighet att få lov att kommunicera med valfri person.
SvaraRaderaDet känns som om eventuella kommunikationsproblem är ett problem för den som täcker in sig, och inte för oss andra.
Det bakomliggande motivet för heltäckande klädsel går ju dessutom ofta ut på att SLIPPA kommunicera. Det kan man ha synpunkter på, men knappast krav.
Vad gäller skolan: jag har allt haft lärare vars hela ansiktsuttryck (tyvärr) varit ständigt synliga, utan att vi för den sakens skull kunde kommunicera med varandra...
Kan vi låta det som gäller på en arbetsplats vara en affär för arbetsgivare och arbetstagare? Kan vi låta det som gäller i skolan vara en fråga för den aktuella skolan och för de elever som väljer den?
Och koncentrera den politiska diskussionen runt klädsel till vad som ska gälla för alla på allmän plats?
Jag håller med om det mesta du säger. Jag reagerade bara mest på att du tycker det är "mäkligt" när folk tycker att heltäckande klädsel gör det svårare att kommunicera.
SvaraRaderaSedan tycker jag inte att vad som gäller i skolan bara är en fråga för den aktuella skolan. Vi har skollagstiftning för att alla barn ska kunna få en bra skolgång. Inte bara barn till de föräldrar som väljer en skola där man får det.
/Niklas, som skrev den första kommentaren
Jag kan tänka mig offentliga kvalitetskrav på undervisningen, utöver vad folk vill välja och välja bort.
SvaraRaderaMen dessa krav ska i så fall vara evidensbaserade. Den offentliga makten ska inte definiera krav utifrån tyckande. För då får man en offentlig makt som agerar ideologiproducent.