tisdag 12 januari 2010

Orättvisan förklarad

World Poverty Map.

Jag lägger oftast inte ner mängder med känslor i politiken. Även när politiker vill trampa på våra mest grundläggande fri- och rättigheter tar jag det inte riktigt på blodigt allvar. Inte när det gäller vår del av världen. En höger- eller vänsterregering gör inte jättestor skillnad här. Vi är ganska fria och rika och mätta. Både den höger och den vänster som faktiskt kan få makten hos oss för i praktiken en socialliberal politik.

Men när det gäller resten av världen kan jag inte för mitt samvetes skull tillåta mig att vara så grym mot de som är fattiga. För de som är fattiga ute i världen är FATTIGA. Big time. De dör.

Ta en titt på kartan ovan. Den visar i vilka områden i världen folk har det bra, och i vilka områden folk har det mindre bra.

Notera hur etnicitet inte förklarar rikedom och fattigdom. Jämför t ex det förhållandevis rika Botswana med det fattiga Tanzania. "Negrerna jobbar för dåligt" är ingen förklaring.

Notera hur klimatet inte förklarar rikedom och fattigdom. Jämför t ex det rika Singapore med det fattiga Filippinerna. "Det är varmt i tropikerna, folk blir slöa" är ingen förklaring.

Notera hur tillgången till naturresurser inte förklarar rikedom och fattigdom. Jämför t ex det diamantrika men urfattiga Sierra Leone med det på naturresurser utblottade men snorrika Schweiz. "Vi har inga diamanter!" är ingen förklaring.

Notera hur kolonial historia inte förklarar rikedom och fattigdom. Jämför t ex den forna kolonin Hong Kong med den forna kolonin Kongo. Eller den forna stormakten Ryssland med Singapore. Eller alla de utsugna kolonierna i Nordamerika som idag är välmående stater i ett samarbete känt som USA.

Notera hur inget av detta förklarar rikedom och fattigdom. Jämför t ex Nord- och Sydkorea. Exakt samma folkslag och språk (inga etniska stridigheter). Samma historia (av krig, ockupation och kolonialvälde). Exakt samma religiösa och filosofiska tradition med hög arbetsmoral och hög grad av organisation. Samma klimat och tillgång till naturresurser.

På femtiotalet var Nord- och Sydkorea lika fattiga. Idag är människor i Sydkorea tio gånger rikare än människor i Nordkorea. "Vi hade inte tillgångarna", "Den underlägsna rasen i jobbar för dåligt", "Vi har varit utsatta för kolonialism", "Vi var ockuperade". Undanflykter.

Däremot finns det andra fattigdomsförklaringar som inte är billiga undanflykter utan alldeles sanna:

"Vår polischef misshandlar oss", "Vi har inga fria val", "Vi får inte resa utomlands", "Vi måste betala mycket pengar för att få starta företag", "Vi har inte råd med exportavgiften", "Här finns inga multinationella företag som kan ge oss bättre jobb", "Förvaltningsdomaren kräver mutor", "Vår äganderätt respekteras inte", "Vi får ingen information", "Journalisterna blir misshandlade och fängslade", "Skatterna är skyhöga", "Jag har inte möjlighet att ta mig till marknaden i den andra byn", "Vi måste hålla vår handel hemlig", "EU och USA tar ut svinhöga tullar", "Det är vägspärrar överallt", "Partikommissionären förvaltar alla tillgångar", "Vi får inte lov att äga dollar", "Här finns inga banker".

Det är, om du orkar lyssna, en klagolåt som förenar folket i jordens alla fattiga länder.

Men visa mig en liberal, kapitalistisk, parlamentarisk marknadsekonomi där svält råder. Och bestäm dig för vad du vill kämpa för politiskt.

Läs mer här.

12 kommentarer:

  1. Fruktansvärt bra skrivet.
    Denna ska jag dela med mig av bra jobbat!

    SvaraRadera
  2. Jag ska gärna visa dig. Men vilken är din definition på liberal kapitalistisk marknadsekonomi?

    Exempel: Är dödsstraff oförenligt med liberalism? Hur höga handelshinder får ett land ha för att kallas marknadsekonomi? Hur stor andel statligt ägande av näringslivet får det vara för att det ska kallas kapitalistiskt?

    SvaraRadera
  3. Anonym: Det är bra frågor. För friheter kan man ju ha fler eller färre, och mindre eller större. Vid vilken nivå, och mer exakt vid vilka friheter, ska vi våga benämna det liberalism, demokrati, kapitalism?

    Den gränsdragningen är jag inte beredd att dra. Och att dra den typen av gränser är inte heller nödvändigt för att driva hem mitt argument.

    Grundtesen i mitt inlägg är att man för de fattigas skull bör kämpa för ökad liberalism, demokrati, marknadsekonomi, och kapitalism, eftersom det är brist på dessa friheter som orsakar fattigdom.

    Om gränsdragningsfrågorna skymmer sikten kan jag hellre omformulera slutklämmen till att säga att ju friare länder desto rikare människor.

    Men vad säger du själv? Har du exempel på motsatsen? "Jag ska gärna visa dig", säger du.

    Och vad menar du i så fall det beror på? Vad i det landets tillämpning av liberalism, demokrati, marknadsekonomi, kapitalism etc har orsakat svälten?

    Vilka slutsatser bör vi dra utifrån ditt exempel och resonemang? Vilken politik bör vi kämpa för globalt?

    SvaraRadera
  4. Men ett försök att definiera "liberala länder" skulle väl vara "fria länder" i enlighet med den definition som Freedom House använder:

    http://www.freedomhouse.org/template.cfm?page=351&ana_page=354&year=2009

    Här är kartan:

    http://www.freedomhouse.org/uploads/fiw09/MOF09.pdf

    SvaraRadera
  5. Samma anonym säger:

    Tack för definitionen! Då ska jag gärna visa dig några "fria" (gröna på kartan) länder där svält råder.

    Källa är din karta kombinerad med FAO (2009): The State of Food Insecurity in the World (går att ladda ner på FAO.org).

    Benin, Botswana, Brasilien, Dominikanska Republiken, El Salvador, Ghana, Guyana, Indien, Indonesien, Jamaica, Mali, Mongoliet, Namibia, Panama, Peru, Surinam samt Trinidad o Tobago.

    Mest förvånande var att du missade Indien, en parlamentarisk federal stat med högerregering som brukar hyllas i globaliseringssammanhang - och som har det största antalet svältande bland alla världens nationer.

    SvaraRadera
  6. (samma anonym igen)

    Jag är lite försiktig med att ange orsak och verkan i sådana här sammanhang.

    Många rika länder har små klyftor (se t.ex. valfri Human Development Report) och hög marknadsanpassning ("ekonomisk frihet") och många fattiga länder har stora klyftor och låg grad av marknadsanpassning.

    Men om minskade klyftor (eller liberalisering) ökar tillväxten är kanske ett olösbart spörsmål för vetenskapen.

    Jag gillar små klyftor och tycker därför att vi ska verka för sådana. Det kokar nog ner till tyckande till slut.

    SvaraRadera
  7. Nå, nu är inte "food insecurity" detsamma som svält, och "liberal" (enligt definitionen ovan) är inte detsamma som "liberal kapitalistisk marknadsekonomi". Därmed har vi lämnat frågeställningen i slutklämmen.

    Men dina exempel är ändå bra, eftersom länderna du tar upp onekligen är fattiga. Man skulle kunna använda dem som exempel på att marknadsliberal ekonomi orsakar fattigdom, eller åtminstone inte förmår bryta fattigdom.

    Till exempel Botswana som trots sina höga marknadsliberala ambitioner ändå, per individ, bara producerar en tredjedel av vad varje svensk producerar (köpkraftsjusterat).

    Jag menar att man måste släppa tyckandet och ändå kan se vad som är orsak och verkan. Men då måste man gå på djupet och se vilka faktiska materiella faktorer som spelat in för det aktuella landets folk.

    Breda statistiska data kan bara ge oss en grov bild.

    Men låt oss göra det! Nu har vi ju ett par konkreta länder att resonera kring, och vi har en frågeställning: vilka konkreta faktorer har gynnat respektive missgynnat landets invånare ekonomiskt.

    SvaraRadera
  8. Indien är onekligen interessant, för visst är det så att det inte är sädår väldigt många år sedan de hade en kommunistisk regering (under många år). Och visst är det också så att landet efter att ha valt en "liberal" högerregering har börjat att bli rikare och rikare?

    SvaraRadera
  9. Nja, snarare så här: Det är ett land med socialismen inskriven i grundlagen. Fram till 1990-talet var det definitivt inte federalistiskt utan väldigt centralstyrt. Med femårsplaner, reglerad produktionsapparat och allt.

    Sedan 1990-talet har dock förändringar skett, i mer liberal riktning; varpå ekonomin har börjat växa och fler har fått det bra. Liberaliseringarna har där, precis som i Sverige och på andra håll i Europa, genomdrivits av en marknadsvänlig falang inom vänstern.

    Men det är fortfarande ett fattigt land. Och fortfarande långt ifrån liberalt. Särskilt fattigt är det i särskilt oliberala delstater.

    Indien ska man definitivt kolla närmare på.

    SvaraRadera
  10. Bra skrivet, dessvärre är detta inga nyheter. Vad ska vi göra? Det ska vi lägga mer fokus på.

    MVH Åsa Björk

    SvaraRadera
  11. Påminna om det. Genom HUR och genom ATT.

    Visa HUR det går till när ett land lyfter sig ur fattigdom.

    Och omvänt: visa hur det går till när makthavare håller kvar eller förvärrar folks fattigdom.

    Repetera grunderna för hur välstånd skapas. Gång på gång tills alla förstår hur värden skapas i fria varuutbyten.

    Och sedan belägg med statistik ATT det är precis detta som händer runt om i världen. Gång på gång.

    SvaraRadera