Lästips: Empiriskt om terrorgrupper

Jonas Vlachos har läst Eli Bermans studie av terrorismen. Berman visar bland annat hur terrorismen frodas som en del av en alternativ statsbildning i samhällen där civilsamhället är svagt. Man skapar sina versioner av samhälleliga institutioner och får på så sätt en strukturell förankring. Man blir statsbildande. Därför är det svårt att separera Hamas-the-vårdcentral från Hamas-the-döda-israeliska-civila, eller Hamas-the-sophämtning från Hamas-the-totalitär-åsiktspolis.

Detta har alltid varit en viktig poäng i liberalismens kritik av den neo-konservativa agendan. Där neo-konservativa tror att man med hjälp av US Marines och annat statlig skattefinansierat våld kan tvinga ner frihet i folks halsar (och förvänta sig folkets tack och jubel) poängterar liberalismen att det är fredliga institutioner som bygger samhällen, och att samhällets våldsapparat endast ska användas för att skydda folks rätt att välja sina livsvägar i fred, inte för att ge vissa privilegier på andras bekostnad eller skapa allmän oro och osäkerhet.

I liberala demokratier är dårarna tolererade men oerhört marginaliserade. Folk i allmänhet lever sina liv i trygg förvissning om att de tolereras så länge de tolererar andra, och att ingen kränker dem om de inte först har kränkt någon annan. Men den förvissningen kräver ett förtroende för att de sociala basfunktionerna finns på plats, och att de flesta delar den gemensamma upplevelsen att det våld och det tvång som utövas i samhället faktiskt ökar folks säkerhet.

Men om inte den basen finns på plats, så kan folk acceptera i stort sett vilken galen ideologi som helst, så länge dess proponenter levererar någon sorts relativ säkerhet och trygghet. Nittonhundratalet har sett det tricket genomföras av kommunister, fascister, nazister och islamofascister. Eller för den delen av kriminella gäng som skänker någon sorts "trygghet" i sitt eget närområde, samtidigt som de destabiliserar resten av samhället. Allt för att skaffa sig själv makt på civilsamhällets och de vanliga människornas bekostnad.

I ett sådant samhälle, där företrädarna för extrema ideologier är de som bäst lyckas leverera stabilitet, där marginaliseras inte dårarna. I ett sådant samhälle ges de tvärtom utrymme. Till exempel är det folkliga stödet för självmordsbombare i Palestina ganska svagt. Men om det är Hamas som står för rättsskipningen, så är det Hamas' värderingar som gäller. Och i den värdekatalogen får definitivt en självmordsbombare plats.

Och detsamma kan sägas om Tyskland under 30-talet. Folk röstade inte på nazisterna för att folk gillade arbetsläger och totalitär ideologi.

Motgiftet mot terrism är alltså vadå? Jo, ett konsekvent hävdande av mänskliga rättigheter och en våldsapparat som konsekvent och rättvist bestraffar den som kränker andra människors rätt. Det skapar en stabil grund för människors företagande och försörjning, och gör det möjligt att bygga avideologiserade välfärdsinstitutioner. Och då lyssnar inte den vanliga människan på hatideologiernas apostlar.

Applicera nu denna tanke på jordens konfliktområden, och tänk över vad som skulle kunna hända om man tillämpade dessa insikter.