Jag är definitivt ingen expert på bilar

Men jag vet vad som krävs för att man ska ha ett jobb att gå till: att den tjänst eller vara du levererar i slutändan hamnar hos någon som gillar det såpass mycket att betalningen täcker upp för alla kostnader, inklusive din lön.

Så jag vill inte vara ett neggo och en gnällspik i Saab/Spyker-affären, men bara påminna om att en ny ägare, och därmed en ny runda med investeringspengar, inte i sig löser någonting. Företagets ägare och ledning måste driva det så att intäkterna kommer att överstiga utgifterna innan investeringspengarna tagit slut.

Och man behöver inte tänka speciellt långt för att inse att det inte duger att fortsätta som tidigare. Man måste börja göra bilar som folk älskar såpass mycket att de med sina pengar får företaget att blomstra. Det är ju de nöjda kunderna som är de uthålliga investerarna. Deras utdelning på insatt kapital består i produkter som är mer värdefulla för dem än vad deras pengar är.

Exakt vad som måste ändras, det vet jag inte. Men det kan röra sig om uppsägningar, om stora omorganisationer, om omförhandlade underleverantörsavtal, och omförhandlade löner. Smärta, rädsla, ovisshet, omskolning, ändrade arbetsuppgifter, arbetslöshet för vissa, mer stress för andra. Och det kan komma att sluta med konkurs. Trots alla goda föresatser, allt hopp, all kamp och alla visioner.

Så vad vill jag ha sagt? Jo, att det inte finns några garantier. Det är enkelt att se hur marknadsekonomi och kapitalism genererar stora vinster till hela samhällen. Vi blir, i det långa loppet, mättare, lyckligare, friskare och lever längre, när vi har ekonomisk frihet.

Men skälet till att vi blir rikare av marknadsekonomin är bland annat just dess obarmhärtiga ärlighet. Olönsamma företag slås ut, vilket naturligtvis i sig är bra eftersom ett olönsamt företag dränerar hela samhället genom att produktiva resurser slösas bort. Men det kan göra ont att tvingas hantera ekonomiska realiteter: att det vi producerar faktiskt inte håller måttet, att vi inte kan förlita oss på att den produktionen kan försörja oss.

Så hade jag varit beroende av Saab för min överlevnad, så hade jag börjat undersöka både plan B och plan C nu.