Orättvisan förklarad

World Poverty Map.

Jag lägger oftast inte ner mängder med känslor i politiken. Även när politiker vill trampa på våra mest grundläggande fri- och rättigheter tar jag det inte riktigt på blodigt allvar. Inte när det gäller vår del av världen. En höger- eller vänsterregering gör inte jättestor skillnad här. Vi är ganska fria och rika och mätta. Både den höger och den vänster som faktiskt kan få makten hos oss för i praktiken en socialliberal politik.

Men när det gäller resten av världen kan jag inte för mitt samvetes skull tillåta mig att vara så grym mot de som är fattiga. För de som är fattiga ute i världen är FATTIGA. Big time. De dör.

Ta en titt på kartan ovan. Den visar i vilka områden i världen folk har det bra, och i vilka områden folk har det mindre bra.

Notera hur etnicitet inte förklarar rikedom och fattigdom. Jämför t ex det förhållandevis rika Botswana med det fattiga Tanzania. "Negrerna jobbar för dåligt" är ingen förklaring.

Notera hur klimatet inte förklarar rikedom och fattigdom. Jämför t ex det rika Singapore med det fattiga Filippinerna. "Det är varmt i tropikerna, folk blir slöa" är ingen förklaring.

Notera hur tillgången till naturresurser inte förklarar rikedom och fattigdom. Jämför t ex det diamantrika men urfattiga Sierra Leone med det på naturresurser utblottade men snorrika Schweiz. "Vi har inga diamanter!" är ingen förklaring.

Notera hur kolonial historia inte förklarar rikedom och fattigdom. Jämför t ex den forna kolonin Hong Kong med den forna kolonin Kongo. Eller den forna stormakten Ryssland med Singapore. Eller alla de utsugna kolonierna i Nordamerika som idag är välmående stater i ett samarbete känt som USA.

Notera hur inget av detta förklarar rikedom och fattigdom. Jämför t ex Nord- och Sydkorea. Exakt samma folkslag och språk (inga etniska stridigheter). Samma historia (av krig, ockupation och kolonialvälde). Exakt samma religiösa och filosofiska tradition med hög arbetsmoral och hög grad av organisation. Samma klimat och tillgång till naturresurser.

På femtiotalet var Nord- och Sydkorea lika fattiga. Idag är människor i Sydkorea tio gånger rikare än människor i Nordkorea. "Vi hade inte tillgångarna", "Den underlägsna rasen i jobbar för dåligt", "Vi har varit utsatta för kolonialism", "Vi var ockuperade". Undanflykter.

Däremot finns det andra fattigdomsförklaringar som inte är billiga undanflykter utan alldeles sanna:

"Vår polischef misshandlar oss", "Vi har inga fria val", "Vi får inte resa utomlands", "Vi måste betala mycket pengar för att få starta företag", "Vi har inte råd med exportavgiften", "Här finns inga multinationella företag som kan ge oss bättre jobb", "Förvaltningsdomaren kräver mutor", "Vår äganderätt respekteras inte", "Vi får ingen information", "Journalisterna blir misshandlade och fängslade", "Skatterna är skyhöga", "Jag har inte möjlighet att ta mig till marknaden i den andra byn", "Vi måste hålla vår handel hemlig", "EU och USA tar ut svinhöga tullar", "Det är vägspärrar överallt", "Partikommissionären förvaltar alla tillgångar", "Vi får inte lov att äga dollar", "Här finns inga banker".

Det är, om du orkar lyssna, en klagolåt som förenar folket i jordens alla fattiga länder.

Men visa mig en liberal, kapitalistisk, parlamentarisk marknadsekonomi där svält råder. Och bestäm dig för vad du vill kämpa för politiskt.

Läs mer här.