Tänk, du betalar över hälften av dina intjänade pengar i skatt. Skatten finansierar bland annat en institution som heter Arbetsförmedlingen. Tanken är att om du blir arbetslös så ska Arbetsförmedlingen hjälpa dig att fixa fram ett arbete.
Gott så. Nu har du två alternativ:
Alternativ A: Du ger Arbetsförmedlingen en ohyggligt massa pengar från din skatt, oavsett hur många jobb de lyckas förmedla. Det är till och med så att du i det här alternativet ger Arbetsförmedlingen mer pengar när de lyckas förmedla extra få jobb. "Det är ju många arbetslösa, så då måste vi få större anslag!", säger nämligen Arbetsförmedlingen. Men det blir inte fler personer i arbete för de pengarna. Fler personer får gå kurser och vara med i projekt, men inte fler personer i riktiga jobb.
Alternativ B: Du ger Arbetsförmedlingen en liten slant för var och en som vill anlita dem. När Arbetsförmedlingen lyckas fixa fram ett jobb, så ger du dem ännu en slant som bonus och tack för väl utfört uppdrag. Dessa pengar, som både kräver att någon vill anlita Arbetsförmedlingen och att man faktiskt lyckas förmedla ett arbete, är de enda pengarna som Arbetsförmedlingen har att leva av.
Alternativ A är det system du lever i och betalar för idag.
Alternativ B är det system som Centerpartiet vill se.
Vilket av alternativen tror du leder till flest förmedlade arbetstillfällen? Per insatt krona? Vilket av alternativen tror du leder till mest slöseri med dina pengar?
Och som bonus: om vi nu bara betalar förmedlingen för utfört arbete, varför ska vi nöja oss med att anlita den arbetsförmedling som heter Arbetsförmedlingen och är statlig? Varför kan vi inte anlita andra, som kanske gör det bättre?
Förslaget är så självklart genialiskt att det saknas vettiga motargument. I synnerhet denna kommentarstråd, där tappra revolutionärer hotar en 13-årig centerpartist med stryk, saknar vettiga motargument.
fredag 22 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar