Jag börjar bli lite trött på att höra den valsen. Förmodligen tuggas den om, eftersom avsändaren vet att om man upprepar en lögn tillräckligt ofta så blir den trodd.
För det första så lånar man till utgifterna. En skattesänkning är ingen utgift. Det är ett beslut om att minska intäkterna genom att ta lite mindre av andras pengar. Det är utgifterna som kostar.
För det andra så är statsskulden lägre nu än 2006, när Alliansregeringen tog över efter
För det tredje har den ekonomiska politiken i Sverige gjort att vi klarat krisen betydligt bättre än flera av våra grannar.
Och detta genom att både (S) under förra mandatperioden, och Alliansen under denna mandatperioden, fört en ansvarsfull ekonomisk politik. Inget Keynesianskt spenderande av lånade pengar, utan en sparsamhet och gnetighet som lönar sig i längden. En av de bra sakerna med Göran Persson som finansminister och senare som statsminister. En av de bra sakerna som Alliansen fortsatt.
Frågan för framtiden är dock om det rödgröna regeringsalternativet kommer att föra samma ansvarsfulla politik om de hamnar i regeringsställning? De var ju snabba med att anklaga regeringen för "passivitet" och ville se mer action a la Tyskland och Frankrikes interventionistiska politik. En "action" som ger Tyskland och Frankriken ett dubbelt så högt budgetunderskott.
Men passivitet från politikernas sida är ofta helt rätt. Den ansvarsfulla och försiktiga politiken har gett Sverige ett modest folkölsbudgetunderskott (3.5%) jämfört med Tysklands 6%, Frankrikes 8%, och Spaniens 11%. Världens ekonomiska problem är långt ifrån över, men med stabila finanser och större frihet för den vanliga människan har man större möjligheter att rida ut stormarna.
fredag 29 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag är tvungen att ge dig rätt i stort sett. :) Men så har min drivkraft i politiken alltid varit vad man gör för de pengar som man disponerar. Lika lite som den gamla s-regeringen så har den nyvarande regeringen tagit krafttag mot de ökade skillnaderna i samhället.
SvaraRaderaInte för att skillnaderna i sig är ett problem, utan för att de med små resusrser får allt mindra och svårare att upprätthålla ett anständigt liv, med semsester, en helgresa till Stockholm, ungar som får åka med på skolans utflykter etc för att inte tala om all de som göms bakom mörkertal som lever i verklig social misär. De göms undan idag precis som forsterbarnen på 60-70-talet, som romer på 40-talet osv.
Ett bra samhälle kan aldrig skapas på sådan grundvalar. Problemet är inte att de rika är så rika utan att de fattiga är så fattiga.
"Problemet är inte att de rika är så rika utan att de fattiga är så fattiga. "
SvaraRaderaDå är vi ense om problemformuleringen.
Mitt förslag till lösning är detta: fattigdom i vårt land orsakas framförallt av brist på egen försörjning.
Jag tror att de stora kostnader som krävs för att anställa (inklusive att betala ungefär hälften av de intjänade pengarna i skatt) är det största hindret för egen försörjning. Detta skapar en tröskeleffekt som utestänger grupper från arbetsmarknaden.
Därför vill jag se lägre skatter för de med lägst inkomst, gärna som ett rejält grundavdrag för arbetsinkomster.
Återigen överens! :) Då kör vi.
SvaraRadera