Det är så här friheten går förlorad

Vi känner alla till diktaturerna under 1900-talet. Hur de höll folk i förtryck. Men hur blev det så? Hur hände det? Hur går det till när folks frihet bara försvinner?

Just nu i Hugo Chavez Venezuela ser vi historien upprepa sig och ge svaret: det går steg för steg, genom införandet av mer och mer repressiv lagstiftning.

Senaste budet är allmänna åklagaren Luisa Ortega Diaz som skissat på en lag där medborgare kan fängslas upp till 4 år för att i media ha spridit falsk information som kan skada statens intressen.

Detta är naturligtvis ett brott mot Artikel 19 i Deklarationen om de mänskliga rättigheterna som säger: "Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser."

Enligt artikeln i Freedom House bryter det även mot artikel 52 i den Venezulanska grundlagen, men det har jag inte kunnat kolla, eftersom jag inte är så bra på spanska.

På webbplatsen för kampanjen Hands Off Venezuela som ivrigt försvarar allt som Chavez ("Venezuelas folk") tar sig för, har det ännu inte kommenterats.

Problemet med lagstiftningen är förstås att vad som är sanning och lögn blir en fråga för lagstiftaren och inte en fråga för den fria debatten. En repressiv regim behöver inte nödvändigtvis lagstöd för att förfölja journalister och begränsa yttrandefriheten, något som flera länder i Latinamerika genom åren bevisat.

Men med lagstöd går det lättare. Men blir också nu lättare att kritisera förstås. Venezuelas folk har naturligtvis precis som alla andra människor på jorden rätt att trycka och säga precis vad de vill. Lagen är ett försök att låtsas som om den rätten inte existerade.