Men hur tänker människan?

Läser på DN:s debattsida en artikel av Carin Jämtin: "Skattepengar för välfärd får inte gå till kapitalister"

Det är klart att om några lömska kapitalister kommer och snor skattemedel som annars skulle gått till vår välfärd, så måste ju det stoppas. Kapitalist eller ej, du ska ge 17 i andras pengar.

Men så läser man artikeln och inser att det inte alls är det hon reagerar mot. Hon reagerar istället mot att den som erbjudit folk så pass bra välfärdstjänster att de själva valt dem, inte ska få lov att belönas för det.

Jämtin verkar tänka att det fungerar så här: en välfärdstjänst har en viss kostnad som ingen kan rucka på. Kapitalisten (ensam, att två kapitalister skulle behöva tävla om vår gunst verkar inte ha föresvävat henne) säljer denna tjänst till folket. Folket tvingas betala kostnaden, plus ett överpris som kapitalisten stoppar som vinst i sin egen ficka. Folket har förlorat.

När man är liten så må det vara förlåtligt att tänka så. Men vad är det hon vill stoppa? Hon vill stoppa belöningen till den som erbjuder bra välfärd till en vettig kostnad. Men då kommer mycket färre att vilja erbjuda precis detta. Vilket får till följd att det blir sämre tjänst, eller ovettig kostnad, eller bägge.

För sanningen är ju att kostnaden inte är fixerad. Vilken kostnad som är rimlig vet vi inte förrän vi låtit alla som vill prova på att erbjuda oss sina tjänster. För det är ju också sanningen: att det inte bara är en välfärdssäljande kapitalist som vi tvingas handla av. Vi får välja mellan olika, vilket gör att de med orimliga priser straffar ut sig själva.

Det är ju också sant att det inte kostar oss en spänn att låta folk erbjuda oss sina tjänster. Risken är helt på kapitalisternas sida. Det är ju nämligen också sant att det inte föreligger något krav att skattemedel ska gå till den ena eller andra kapitalisten, bara för att de erbjuder oss något. Vi väljer naturligtvis att enbart betala dem som ger oss god valuta för pengarna.

Och eftersom vi inte erbjuder kapitalisten ersättning med mindre än att vi får ett gott utbyte i form av tjänster, så är det ju helt sant att den lilla vinst kapitalisten får helt enkelt är en belöning för att ge oss ett bra erbjudande. Och det får till följd att den framgångsrike välfärdskapitalisten vill ge oss mer av den varan.

Vinsten är, precis som all annan lön, en belöning för ett gott utfört arbete. Genom att inte betala för dåligt utfört arbete kommer vi få bättre valuta för våra pengar. Svårare än så är det inte.