Makt och mandat

Carin Jämtins resonemang runt vinster i välfärden bygger i grund och botten på ett tokigt resonemang kring makt och ägande.

Enligt många schatteringar av socialismen, klassisk revolutionär Marxism inte minst men även socialdemokrati, så spelar ägandet av produktionsmedlen den avgörande rollen.

Antagandet är att med ägande så följer makt. Äger du fabriken/skolan/vårdinrättningen så har du (enligt teorin) också makten att styra produktionen på ett sätt som bäst gynnar de intressen du vill gynna (i allmänhet arbetarnas och konsumenternas).

Felet i resonemanget är att med ägande följer inte alls makt. Med ägande följer visserligen mandat att genomdriva beslut, men du får ju inga som helst garantier för att följderna av besluten blir de avsedda.

Först och främst för att du kanske inte hade förmågan att fatta rätt beslut. Det är inte en lätt sak att driva en bra fabrik/skola/vårdinrättning.

Sedan kanske för att dina mål är omöjliga att uppnå. En massiv produktivitetsförbättring kan t ex inte beslutas om, utan att det faktiskt finns nya innovationer som kan möjliggöra förbättringen. Eller så är målen oförenliga, som t ex låga priser, höga löner och många i sysselsättning.

Men de viktigaste följderna av dina beslut är konsekvenser av sådant som händer utanför din fabrik/skola/vårdinrättning. Priserna på material kan gå både upp och ner. Löneläget likaså. Innovationer gjorda någon annanstans ändrar förutsättningen för din verksamhet helt. Och det viktigaste: kundernas preferenser förändras.

Sammantaget så innebär det att ett ägande inte garanterar någonting. Ger ingen reell makt alls. Det som ger den reella makten över verksamheten är förmågan. Förmågan att ta reda på sina kunders önskemål. Förmågan att hitta på bra och effektiva sätt att tillgodose dessa behov på.

Så om vi inte ska slösa med skattemedel så ska vi köpa välfärdstjänster av de som har den bästa förmågan att leverera dem till ett vettigt pris, och inte stirra oss blinda på ägandet eller hur mycket lön/vinst som utförarna tar ut.

(Ett annat exempel på samma resonemang: Chavez och oljeindustrin)