Mona Sahlin sade en väldigt bra sak i sitt tal i Almedalen. Hon påminde om att antalet jobb i ett samhälle inte är fixerat. Ibland låter det ju så. Sverigedemokraterna tycker att invandrare inte ska komma hit och sno "våra jobb". Både Miljöpartister och Vänsterpartister har lanserat idén att man ska möta arbetslöshet genom att "dela på jobben".
Men ett riktigt jobb, ett som är lönsamt och produktivt, är ju något som ger mer än det tar. Den första som får del av arbetets frukt är ju den som köper arbetet eller resultatet av arbetet. Det är det första goda som ett jobb ger. Den andra är den som arbetat och fått lön för mödan. Den personen kan försörja sig själv, och ge arbetstillfälle åt andra som kan sälja saker. Den tredje är den som får nytta av alla skatter (lite mer än hälften) som arbetaren betalar in av de pengar som arbetaren tjänar.
Så: ju fler som har lönsamma jobb i ett samhälle, desto fler jobb blir lönsamma. Desto fler arbetstillfällen skapas alltså. Det blir en positiv spiral.
Man ska inte ställa människa mot människa i arbetsmarknaden alltså. Inte invandrare mot svensk. Inte heller ung mot gammal. Självklarheter. Där har Mona Sahlin helt rätt.
MEN! Det är precis det man gör när man ser till att ungas och invandrares jobb inte blir lönsamma. Det finns några tricks för att göra ungas och invandrares jobb olönsamma:
När skatterna tar mer än hälften av vad en låginkomsttagare tjänar, så betyder det att det inte räcker med att arbetet ska vara lönsamt. Det måste vara dubbelt lönsamt. Är det inte det, så finns inte det arbetstillfället alls.
Eller när ingångslönen tvunget ska vara högre än vad arbetaren kan producera. Då betyder det att det inte blir något arbetstillfälle alls. För vem kan i längden producera med förlust?
Eller när man hittar på lagar som gör det så riskabelt att anställa att man inte vågar satsa på oprövade kort. Som till exempel LAS.
Alla dessa saker finns för ett gott syfte. Höga skatter och ingångslöner ska garantera hög välfärd. LAS ska på något mirakulöst sätt skydda anställningen (trots att de verkliga hotet mot anställning inte kan lagstiftas bort, som t ex vikande konjunktur eller bristande uppfinningsrikedom).
Men som vanligt när man tar till lagstiftningsmedlet så fungerar det inte. Man kan inte ropa på polis för att rädda företag. Eller kollektivavtala om lönsamhet. Som vanligt blir det istället en tröskeleffekt. Som först och främst stoppar folk på marginalen.
torsdag 2 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du har fel att LAS gör att företag inte vågar anställa "oprövade kort". Man kan nämligen provanställa i sex månader.
SvaraRaderaNär det gäller nivån på arbetslösheten så hamnar den på 4-5 procent oavsett nivån på skatter, LAS arbetsmiljölagstiftning m m. Det beror på att lönenivån hela tiden anpassas. Vi tar hela tiden ut lite för mycket lön. Därför kan vi inte uppnå full sysselsättning. Om man tex sänker arbetsgivaravgifterna så stiger lönerna och det blir samma nivå på arbetslösheten. Höjer vi arbetgivaravgiften sjunker lönen så det påverkar inte heller arbetslösheten.
Man kan korttidsanställa på olika sätt. T ex provanställa i sex månader. Sedan måste man antingen fastanställa eller byta ut den korttidsanställde. Vilket skapat det märkliga ordet "utLASad".
SvaraRaderaDetta krångel skapar en tröskeleffekt.
Vad gäller lönen har du både rätt och fel. När du säger "vi" tar ut för hög lön, så har du fel.
SvaraRadera"Vi" tar inte generellt ut för hög lön. De löner en verksamhet kan bära är kopplade till vår produktivitet. Och vi tar inte ut mer än vad verksamheterna klarar.
Däremot är det helt sant att FÖR DE SOM ÄR ARBETSLÖSA så är lönenivåerna för höga. Om jag kan producera för 120 kr, och den reella minimilönen är 120 eller högre, så kommer jag naturligvis inte att få något arbete.
Om lönerna däremot tillåts flyta fritt så öppnas dörrarna även för de som inte ännu producerar.
...för 120. Skulle sista inlägget avslutas med.
SvaraRaderaNåväl, lönebildning och LAS är egentligen två olika mekanismer. Ska kanske avhandlas i två olika inlägg.