Krugman i GP

Paul Krugman kritiserar i GP den svenska återhållsamma ekonomiska politiken.

Problemet med Krugmans argument är flerfaldiga, vilket många, ekonomer redan har noterat.

Paul Krugmans standardlösning på problem stavas SPENDERA. Håll igång produktionen, "stimulera" igång ekonomin, vräk på, ös på. Handlar det inte om konstgjort låga federala räntor, så handlar det om att låta statligt styrda låneinstitut ge för billiga och enkla bolån. Konsumera mera, skit samma om pengarna finns eller inte.

När konsumtionen i USA stannade upp ett tag efter elfte september 2001, så var Krugman en av dem som förordade vansinnesutlåningen som drev på fastighetsbubblan.

Och nu, med en ny regim i Vita Huset så handlar det om mer direkta pengar.

Kruxet är att du inte kan stimulera igång ekonomin. Stimulanserna handlar antingen om att försöka bibehålla ett visst konsumtionsmönster, eller att skapa ett nytt hos folk. Men folk ändrar själva sina konsumtionsmönster när det befintliga utbudet inte passar dem längre.

Så det bästa stimulansen kan åstadkomma är konstgjord andning på ett sådant utbud som inte klarar sig när folk själva bestämmer hur deras nya konsumtion ska se ut.

Det näst värsta stimulansen åstadkommer är att det nya, det som folk egentligen vill ha, fördröjs.

Och det värsta är att stimulanspengarna ju måste tas någonstans ifrån.

Regeringar har inga egna pengar. De kan omfördela de pengar de driver in via skatterna. Men det skapar ju i sig inget nytt. Skatter kan bara tas från delar av ekonomin som redan fungerar (som producerar vad folk vill ha). Ska de pengarna stoppas i produktion som folk har valt bort?

Eller så kan man göra som i USA och strunta i att pengarna inte finns. Det är det som kallas för budgetunderskott, och är det som Krugman i slutändan förordar att Sverige ska ha.

Budgetunderskott måste betalas tillbaks, så man kan säga att ett budgetunderskott omfördelar pengar från framtiden (frukten av våra barns ansträngningar) till nu. Sättet som skulden skjuts på framtiden på kallas för inflation, och är precis vad vi hade i Sverige under 80-talet. I massiva mått. Tack vare budgetunderskott och massiva "stimulanser".

Så nä, Paul Krugman. Vi har provat ditt recept redan och det smakade inte så bra. Om du tog en titt på ditt eget lands galopperande statsskuld så kanske du snarare skulle lära dig av den svenska budgetdisciplin som infördes av socialdemokraterna och som Reinfeldt och Borg helt enkelt fortsätter.

Och Paul, ta en titt på hålen i dina resonemang.