Näthat yada yada

Alltså, hur stort är problemet med "näthatet" egentligen?

Jag menar inte hur stor andel av lästa bloggar där någon pellejöns lagt en kränkande kommentar, den är säkert stor. Eller grovleken på elakheter när den är som värst. Det har man ju sett.

Men hur stort är problemet? Som problem betraktat, alltså.

Vad gör det om något troll skriver något dumt? Vems frihet inskränks? Vem får ont av att bokstäver står i en viss ordning?

Ord kan inte i sig skada. Inte ens fula ord. Eller kränkande ord. Inte i sig.

För att verbala kränkningar ska skada måste de ha ett reellt hot bakom sig. Komma från en maktposition. Från någon man är i beroendeställning till. Om t ex hela samhällsdiskursen är rasistisk, då är rasistiska tillmälen ett reellt hot. Eller om de kommer från kända våldsverkare. Eller om kränkningarna kommer från myndigheterna. Eller majoriteten i en skolklass. Eller ens ende vän.

Men om en eller ett par kommentatorer i ett öppet forum, som t ex en blogg, skriver elakt och kränkande, vad åstadkoms? Det enda som åstadskoms är att idioten framstår som den idiot han eller hon är. Och det bevisas att idiotens åsikter tack och lov är i minoritet.

Och en annan sak: förekomsten av enstaka idioter i en kommentarstråd bevisar att det är fråga om ett i sanning fritt åsiktsutbyte. Att den inte modereras von oben, utan inifrån sig själv.

Däremot är det allvarligt när man på sina håll försöker göra "näthatet" till ett stort problem. Plötsligt misstänkliggörs anonymiteten.

Eller så gör man som Hanne Kjöller och försöker dra generella och maktstrukturella växlar på vad som visar sig i själva verket vara en handfull dårar.

Och då måste man dra öronen åt sig. För visst är det tråkigt att dårar finns, men hur har bloggarna och anonymiteten i övrigt bidragit till debatten? Jo: fler röster, nästan allas röster, har chansen att bli hörda. De som faktiskt hörs har fått genomslag genom vanligt folks utväljande i det stora myllret.

Och ingen, inte ens journalister, kommer längre undan med att ljuga om sådant som går att kontrollera.

Det går ju inte att göra något åt dårarna utan att samtidigt förstöra allt det här nya goda. Tar man bort något av det: anonymiteten, allas möjlighet att lägga upp en blogg och skriva precis vad som helst, den fria tillgången på ett oövervakat internet, så försvinner fördelarna med bloggen som forum för samhällelig debatt. Då kommer vi tillbaks till åsiktsmonopolens tid, då ledarsidan var de enda bloggar som fanns.