Problemet med offentliga investeringar

Folk frågar mig om skillnaden mellan offentliga investeringar, som betalas med skattemedel, och privata. Är den bara ideologisk?

Nej. Det är en faktisk skillnad. För det första kan inte den offentliga makten öka eller minska det totala spenderandet. Den offentliga makten kan bara omfördela pengar. Antingen genom att ta skatt från delar av ekonomin som fungerar, eller genom att dra på sig skulder som måste betalas med skatt senare (från delar av ekonomin som fungerar). Dessa pengar uppstår inte när de tvångsindrivs, utan finns redan, och är redan intjänade av någon, och skulle investeras i någonting annat om inte politiker beslutat att driva in dem.

Det hade varit en annan sak om stimulanspaketen bestått av helt nyskapade resurser. Men då kan man fråga sig varför vi inte har stimulanspaket hela tiden, om vi förmår att faktiskt skapa resurser så enkelt.

För det andra är det omöjligt att känna till det faktiska värdet av en investering när den är gjord med tvångsmedel. Det värde som en produkt har bestäms ju av de som använder den och som väljer bort någonting annat för att kunna använda den.

Du kan ju inte säga: "Jag har lagt ner 400 timmar på det här bordet, det är ett bra bord", om bordet är skevare än andra bord. Det är de övriga som vill ha bordet som sätter värdet, inte du.

Men med tvångsmedel slås hela den värderingsmekanismen sönder. Värdet kan fås att "öka" utan att bordet blir bättre. Om bara ditt bord finns (du har monopol), så blir det jordens värdefullaste (men fortfarande lika snett). Om du har tvingat till dig dina köpares pengar, och sedan "ger" dem bordet gratis, eller erbjuder det till ett lägre pris än konkurrenterna (a la jordbrukspolitiken), så blir ditt skeva bord eftertraktat.

På samma sätt kan en offentlig investering i syfte att "skapa jobb" se ut att öka vår BNP med si-och-så mycket, oavsett om investeringen resulterar i någonting som är bättre än alternativen. BNP ökar till och med om staten betalar folk för att gräva hål och sedan fylla igen dem, men eftersom det inte är fråga om en produktion som vanligt folk egentligen efterfrågar, så blir värdet av produktionen (effekten på BNP) helt bogus.

Det ideologiska motivet för offentliga investeringar är fördelningspolitiska. Som medborgare ska man inte pga pengabrist bli nekad vård t ex, eller nekad att gå på asfalterade vägar. Men fördelningspolitik är något helt annat än offentliga investeringar. Fördelningspolitik kan man ha ändå, utan att politiker behöver uppträda som investerare med andras pengar.