Fascism som fascism

Petter Larsson upprörs i Aftonbladet över jämförelserna mellan de sk "vänsterautonomas" våld och de sk "högerextremas".

Det är inte helt klart vad han vill säga med artikeln. Men flera av hans resonemang är otäcka.

För det första gör han en poäng av att det "högerextrema" politiska våldet över en tioårsperiod varit grövre än det "vänsterextrema". Och det stämmer om man ser till antalet offer.

Men statistiken spelar ju ingen roll för den som är drabbad. Om jag får stryk av en vänsterautonom för att jag sätter upp valaffischer eller om jag får stryk av en högerextrem för att jag pläderar för ökad invandring, så får jag ju ändå 100% ont.

Men det riktigt otäcka är att han påstår att det "högerextrema" våldet drabbar fler än det "vänsterautonoma". Exempel: Högerextremister ger sig på breda grupper, t ex HBT-personer och invandrare; medan de autonoma främst ger sig på högerextrema, samt politiker och poliser.

(Och näringsidkare förstås. Och invandrare, om de råkar vara judar, för då ska de minsann ställas till svars för staten Israels förehavanden...)

Saliga blindhet!

Det spelar liksom ingen roll vilken grupp av människor du hatar: bög, liberal, kommunist, nazist, affärsman eller arab: du har ingen rätt att slå dem för det. Nazister och AFA gör samhället precis lika otryggt genom att hota med våld alla som inte passar in i den egna mallen.

Vi övriga väljer att inte ta till våld för att skydda oss själva. Vi har delegerat våldsutövningen i samhället till en myndighet: polisen. En myndighet som vi övervakar genom demokratisk kontroll, inte genom mobbmentalitet.

Polisen finns för att inte bara de rika och starka ska få sina rättigheter skyddade, med våld om så krävs, utan för att även de svagaste ska få skydd. Att ge sig på polisen är att ge sig på dessa svagaste. Skulle det vara något som ursäktar de autonoma, att polisen tillhör deras offer?

En annan sak som vi övriga valt, istället för att ta till våld, är det här med demokrati. Vi upprätthåller yttrandefrihet, åsiktsfrihet, mötesfrihet, tryckfrihet och demokratiska val för att olika åsikter ska kunna mötas, och så att alla vi människor fredligt ska kunna komma överens om hur vi kan leva tillsammans.

Då kommer även otrevliga åsikter att synas. Politiker med obehagliga ideer kommer att höras, och de kommer att åtnjuta lagens skydd för att få lov att höras. Eftersom alternativet är våld och ett samhälle där endast den starkaste får höras; så är demokratin ändå ljusår bättre.

Att ge sig på politiker för deras åsikters skull är ett hot mot demokratin, och ett steg mot våldssamhället. Skulle det vara något som ursäktar de autonoma, att politiker tillhör deras offer?

Praktiskt nog så nämner inte Petter Larsson våldet och hotet mot näringsidkarna. För är det någonstans där det står klart att det autonoma våldet drabbar breda grupper så är det i aktionerna mot t ex McDonalds eller H&M. Folk får hata mackedonken och Hennes & Mauritz hur mycket de vill, men dessa företag finns därför att miljontals människor väljer deras produkter.

Alla företag finns enbart därför att stora grupper vanligt folk tycker att deras - eller deras kunders eller kunders kunders - produkter gör deras liv rikare och bättre. Aktionerna mot dessa näringsidkare är en aktion mot dessa stora människogrupper vanligt folk. Antingen vi pratar om bomber mot hamburgerier eller skadegörelse eller urspårade gatufester med stöldräder.

Vilka symboler man gömmer sig bakom, eller vilken grupp man utsett till huvudmotståndare spelar ingen roll. Det politiska våldet är den lilla klickens förakt och hot mot de stora människogrupperna. När man inte med demokratiska medel har lyckats få alla andra att lyssna, så tar man till våld och hot för att tvinga dem istället. Det är att hävda den starkes rätt, och den starkes rätt är ALLTID FASCISM!