Och om någon ännu inte kopplat skillnaden mellan demokrati och majoritetsstyre: kolla utgången av den senaste schweiziska folkomröstningen: 57% anser att man inte ska få lov att bygga minareter. Och då blir det så.
Skillnaden mellan demokrati och majoritetsbeslut: Majoritetsbeslut har vi för att besluta om gemensamma angelägenheter.
Men vad jag tror på är ingen gemensam angelägenhet. Om jag tycker att min tro utövas bättre om där finns ett torn, så är det ingen gemensam angelägenhet. Om jag bygger det tornet på mark jag själv äger, för mina egna pengar och inga andras, då är det verkligen ingen gemensam angelägenhet.
Det är alltså inte ett demokratiskt beslut, ens om 99,99999% av Schweizarna hade varit emot minareter. Folk ska inte lägga sig i andra människors torn, helt enkelt.
Och kom inte tjaftsande om bygglov: här handlar det om att man fortfarande visst får lov att bygga torn (hey, det är ju ändå Swchweiz), men inte om tornet ska användas för att praktisera lite islam.
Dessutom: det finns sammanlagt fyra minareter i Schweiz. Snacka om muslimsk invasion asså!
Innan den gängse gnällkören börjar med sitt "men inser du inte att islam är faaaarligt!" så vill jag säga: jo, jag inser att islam är både en både obehaglig och farlig ideologi. När den slår över till islamism. Alltså när den går från att vara personlig tro och praxis, till att ha politiska anspråk.
Och jag inser också att det finns en väldigt stark politiserande tradition inom just islam, vilket ger ett stort utrymme för de muslimer som vill implementera islam som politik (dvs med tvång) hellre än som privat livsföring. Islam slår helt enkelt över i islamism lite för ofta.
Men, om vi blir lite mer precisa, exakt vad i den politiska islamismen är det som jag oroas av? Jo, det är just islamismens alla frihetsberövande element. Att man inte får säga vad man vill. Att man inte får klä sig som man vill. Att man inte får äta som man vill. Eller bygga som man vill (försök resa ett kyrktorn i ett islamistiskt styrt område så får ni se!).
Men då måste man också inse är att så fort någon försöker lagstifta emot muslimsk klädsel (Staffan Danielsson), eller emot muslimsk arkitektur (57% av Schweizarna); då har man ju själv begått samma brott som islamismen!
För att inte tala om vår egen äkteuropeiska socialism, med alla dess ideer om vad som är rätt slags konst, rätt slags ideologi, rätt slags parti, rätt slags tidningar, rätt slags osv. Och som hatar minareter och kyrktorn lika mycket.
Alltså: varför ska jag vara rädd för utländska islamister, när det finns både kristna och sekulära "islamister" som glatt vill utöva samma förkvävande förbudsmakt?
I valet mellan utländskt förtryck och inhemskt förtryck kan jag faktiskt inte välja.
söndag 29 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bra Ola, tack för påminnelsen. Det är så självklart och ändå ser jag det inte förrän jag läser det i klartext.
SvaraRadera