Veronica Palm tänker att om man injicerar skattemedel i industrin, så skapar man trygga arbetsvillkor, och då får man arbetare som kan betala in skatt. En evighetsmaskin som heter duga! Låt oss göra så med all industriproduktion så är ju problemen ur världen!
Björn Elmbrandt förlorar sig i en förbittrad och förvirrad krönika om onda onda regeringen som inte vill rädda näringslivet, t ex i Trollhättan. Säkert har man en ond borgerlig baktanke att tvinga medborgarna att bli lågavlönade tjänstehjon, eftersom ju moderater älskar brutala klassamhällen.
Betydligt vettigare tongångar från socialisten Jinge:
Vi kan inte, och vi ska inte, slänga goda pengar efter dåliga. Det är svårt att säga hur mycket skattebetalarna nu får punga ut med i form av omskolning, vidareutbildning och liknande åtgärder, men det blir i alla händelser långt mycket billigare än att bygga bilar som ingen vill ha.
Dessutom har det ingenting med vänsteråsikter att göra. Det verkar nästan som om vissa anser att vänstern ska använda pengar att elda med, men då kan jag berätta att det finns betydligt billigare bränslen än tusenlappar.
Det är så befriande med vänsterpartister som förstår att pengars värde inte handlar om politiska överenskommelser, utan att det finns en ekonomisk realitet bakom dem. Kunder betalar det de vill betala, och företag har faktiska kostnader. Om kostnaderna överstiger det som kunderna vill betala så blir det ingen affär, och därmed inget mervärde.
Rubriken borde lyda: "Elmbrandt och Palm versus verkligheten".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar