Det som händer i Latinamerika är så otäckt

Venezuelas president Hugo Chavez skärper tonen mer och mer gentemot grannlandet Colombia. Man misstänkliggör det faktum att Colombia har militärt samarbete med USA, påstår att USA avser att invadera Venezuela; samtidigt som man förnekar att man förser FARC-gerillan (kända för att kidnappa diverse civilpersoner) med vapen.

Trots att en hoper svenska vapen, som Venezuela bevisligen först köpte av Bofors, har återfunnits hos FARC.

Redan i somras blev det hastigt kyligare mellan länderna. Och nu hotar han Colombia med krig igen.

Det är visserligen inte första gången, se till exempel denna ett och ett halvt år gamla artikel, men det blir inte mindre obehagligt för det.

Hugo Chavez är ingen pajas, om än han uttalar sig irrationellt. Det han gjort mot människorna i det egna landet är tokigt nog, men det får delvis befolkningen själva ta på sig. Stödet för honom som president har ju trots allt varit förhållandevis stort.

Men det han gjort och fortsätter göra mot människorna i hela regionen: att skramla med sin våldsmakt och prata om anfallskrig, att stötta knarkkungar och terrorister med vapen och retorik, och på andra sätt göra Latinamerika till en osäker plats; det är inte ursäktligt.

Omgivningen kan ju inte rösta bort honom. Omgivningen kan inte ställa honom till svars i demokratiska val.

I synnerhet när man betänker att det rör sig om ett av de fattigare länderna i regionen. Vad hade folket i Venezuela kunnat få, om de fått lov att lägga sin kraft och sina resurser på handel och företagsamhet, istället för att tvingas lägga dem på stridsvagnar?

Och hur hade relationerna med omvärlden, t ex med Colombia, sett ut om människorna i de bägge länderna hade haft ett gott utbyte av varandra, med varor och tjänster? Om du och jag slåss, så förlorar vi bägge. Om du och jag samarbetar och byter med varandra, så tjänar vi bägge.

Thomas L. Friedman har observerat att det ytterst sällan händer att två länder krigar med varandra om de bägge hyser Mackedonkenrestauranger hos sig. Ska Venezuela och Colombia bli undantag från den "regeln"? Eller kommer Chavez att stänga ner alla McDonalds dessförinnan?

---

Uppdatering: Minns även att Chavez aktivt motarbetat sitt eget folks rätt att handla med sina grannar. I Latinamerika har länderna i perioder försökt närma sig varandra och skapa en frihandelsunion mellan sig, till exempel i Andiska Gemenskapen. Men när Ecuador och Colombia ville öppna sig även mot andra länder, så drog sig Chavez ur, utan att komma hela vägen in i den andra frihandelsorganisationen Mercosur.

Som vanligt funkar det så här med en tullmur: landets styrelse som samlar in tullen vinner, medan landets folk som betalar tullen förlorar. Men ett lagom fattigt folk, utan personliga band med människorna i det land som man utsett som "fienden", ett sådant folk är ju onekligen enklare att kontrollera.