Erik Laakso och andra Sossar mot Storebror (ett integritetsvänligt nätverk inom (S) med mycket ironisk titel) meddelar att man fått igenom följande motion:
“Att (S) verkar för en översyn av de lagar som på ågot sätt kan kränka offentlighetsprincipen och individens rätt till skydd för sin identitet och integritet i enlighet med regeringsformen och europakonventionen om mänskliga rättigheter.”
En liknande ordalydelse borde varje demokratiskt parti i Sverige kunna ställa sig bakom. Inget av de etablerade partierna driver ju egentligen någon konsekvent politisk linje för att medvetet införa ett storebrorssamhälle.
Istället misstänker jag starkt den olyckliga kombinationen av makt, nya tekniska möjligheter, välvilja och tanklöshet som får beslutsfattarna att halka av den demokratiska vägen.
Nå, själv är jag ju medlem i ett parti som antagit ett öppenhetsmanifest, med likartade intentioner:
” Centerpartiet föreslår för att stärka skyddet för den personliga integriteten en lösning där varje ny reglering som innebär en kränkning av integriteten i någon form skall föregås av en integritetskonsekvensbeskrivning i analogi med de regler om miljökonsekvensbeskrivning som finns på miljörättens område.”
” En proportionalitetsprincip skall införas för att skydda mot offentliggörande av privat information där ett svagt allmänintresse inte kan motivera kränkningen av den personliga integriteten. ”
Det är ord som både förpliktigar och är vackra.
Och av egen erfarenhet vet jag att långt mindre än halva slaget är vunnet om partiet blott lever upp till orden. Orden ska omsättas i handling, och där önskar jag (S) all lycka i världen. Sämre än (C)-haveriet i integritetsfrågorna kan det väl i alla fall inte gå?
Post Scriptum
En i högsta grad pinsam detalj är att länken till Centerns öppenhetsmanifest numera går till en 404-sida: "File Not Found". Pinsamt, men kanske sant?
Citaten från manifestet fick jag plocka från Staffan Danielssons blogg. Av alla ställen!
Roligt att bloggen kan vara till nytta, ändå!
SvaraRaderaOch Öppenhetsmanifestet gäller självfallet, och att se över lagar har jag inga bekymmer med.
Men även för s måste ju en sådan översyn slutligen landa i konkreta beslut om hur t ex avvägningen mellan olika intressen ska se ut, t ex i signalspaningsfrågan.
Och där har jag inte sett några indikationer från s-kongressen om att de skiljer ut sig från den nu antagna lagen, med undantag att de kräver att fler myndigheter ska få använda signalspaningen...
Nej, det har du rätt i. Precis den poäng jag ville driva hem: att tala om översyn eller att göra avvägningar är väldigt enkelt.
SvaraRaderaAtt däremot specificera hur översynen ska gå till och vilka principer som ska vara vägledande när man gör avvägningarna, och hur man ska väga tyngden av de olika intressena; det är det luriga, för det är då man riskerar att komma på kant med varandra när man landar i radikalt motsatta slutsatser.
Vilket Öppenhetsmanifestet versus FRA-lagen är ett så klockrent bevis på: vad är manifestet värt (som styrdokument betraktat) när två personer bägge kan betrakta Öppenhetsmanifestet som giltigt, samtidigt som den ene stöder en lag som den andre menar bryter mot manifestet på en lång rad punkter?
Med det tolkningsutrymmet förvandlas manifestet till en till intet förpliktigande text. En tydlig ordalydelse hade däremot gjort den ene eller den andres position i en sådan här fråga uppenbart ohållbar; och då hade det ju varit en text VÄRD att besluta om.
Och beslutet från (S) är, som du säger, precis lika lite ett avsteg från gällande ordning som tidigare, varför man frågar sig om det överhuvudtaget var värt att besluta om.
Det får framtiden utvisa, och till det önskar jag (S) all lycka.