Hur man föraktar människor på ett snyggt sätt

Jag läser i Arena en intervju med Thomas Östros där han säger: "Generella skattesänkningar är ett slöseri med gemensamma medel."

Jag får inte in det i mitt huvud. Det enda sätt jag kan se att göra det uttalandet begripligt, är om man betraktar alla människors egenhändigt ihoptjänade pengar som "gemensamma medel". Och följaktligen då menar att de pengar man inte driver in i skatt, det är pengar som medborgaren får till skänks från den gemensamma kassan.

Och med en sådan verklighetsuppfattning så är skattesänkningarna förstås anstötliga. Varför ska man skänka bort en så stor del av våra gemensamma pengar till de som redan är rika? Vad är det för rättvisa?

Men det är ju inga gemensamma pengar till att börja med! Folk har, genom frivilliga överenskommelser, förtjänat pengarna själva. Resurserna är egenhändigt skapade. Sedan har en del av dessa egenhändigt ihoptjänade pengar, genom politiska beslut, åkt in i en gemensam kassa. Vad som händer när man sänker skatten är att man låter folk få behålla lite mer av de pengar de själva och ingen annan har tjänat ihop.

Att betrakta hela frukten av folks frivilliga slit som först och främst gemensam, det är att förakta folk. Fast man döljer föraktet genom en viss sorts retorik, med hjälp av ord som "orättvisa", och "strö pengar över de redan rika" och liknande. Pungslå gärna folk med höga skatter om du vill, men stå åtminstone för att det är människornas egna pengar först.

Ett annat snyggt sätt att förakta människor uppvisade Lars Ohly i sitt tal på (S)-kongressen, genom sitt tal om att "marknaden" aldrig förmår skapa en god välfärd.

Vad han då lite snyggt glömmer att nämna är att "marknaden" ju inte är någonting annat än högst vanliga människors önskningar och frivilliga val. "Marknadskraften" är ingenting annat än den kraft som uppstår när ett vårdbiträde eller annan längtar efter en viss sak och erbjuder sig att arbeta för att det ska bli så.

Om vi, vanliga människor, säger: vi vill byta bort en del av vårt arbetes frukt mot god välfärd; så finns det andra som säger: "Vi är med på det bytet. Vi vill ge er välfärdstjänster, för det är vi duktiga på, och ni ger oss av det som ni är duktiga på."

Det är marknad och vinstintresse. Vanliga människors vanliga önskemål, som betalas med vanliga människors frivilliga samarbete. Men gömmer man den vanliga människan bakom termen "marknad", så kan man förakta henne utan att behöva framstå som särskilt föraktfull. På ett lite snyggt sätt sådär. Och få applåder i mängder.