Nina Björks bakfot

Läser i DN kultur Nina Björks fråga: "Kan vi verkligen konsumera bort orättvisan?", och blir trött.

Nej, vi kan kanske inte konsumera bort orättvisan, på så sätt att ett bidrag till Unicef gör så väldigt stor skillnad. Vänd på resonemanget: det orättvisa är att väldigt många på jorden hindras från att konsumera.

För inte är det först och främst företagarna som blir rika av att vi konsumerar. Vi konsumenter blir rika av att konsumera. Eftersom att köpa saker, det är att få tag i saker till ett billigare pris än om vi själva skulle tillverka dem. Vi byter vår produktion, den vi är specialiserad på, mot en annan människas produktion, som denne är specialiserad på.

Rikedom är att enkelt kunna nå alla olika saker man behöver. Genom att vi byter med varandra blir vi rikare på ett enklare sätt än alternativen. För det är enkelt att konstatera att i de delar av världen där man hindras från att tillverka och utan krången byta arbetets frukter med varandra, i de delarna av världen är man fattig. I de delar där man försökt hålla bort multinationella intressen. Där man ägnat sig åt socialistiska experiment. Där man nationaliserat naturtillgångar.

Men i de delar av världen där det råder ekonomisk frihet, där växer ekonomin. I de delar av världen där multinationella företag verkar och tillverkar saker vi i väst kan köpa, där växer människorna. Det är bristen på frihet i vissa länder som utgör orättvisan. Välståndet kommer som en följd av friheten.