Lästips

PL&C och Anders W Johnsson påminner om att Centerpartiets motstånd mot turordningstvånget inte är en tokliberal nymodighet, utan något som (C) tvärtom varnat för ända sedan de infördes på 70-talet. Karin Söder varnade redan 1979 för hur turordningsreglerna missgynnar ungdomar och småföretag. Vilka får 30 år senare (2009) inte jobb? Ungdomar. Vilka har samtidigt svårt att få råd att ta risken att anställa? Småföretag.

Livbåten (halvt-om-halvt NSFW!) påminner oss om omöjligheten i att definera pornografi på ett objektivt sätt. Eftersom det uttryckligen handlar om känslor som väcks hos betraktaren. Vad om betraktarens preferenser inte motsvarar de objektivt ställda villkoren? Hur ska med andra ord regler som ytterst bygger på sedlighetsöverväganden göras rättssäkra. Det gäller allt ifrån frågan vad som är barnpornografi till frågor om sexualisering av det offentliga rummet och sexistisk reklam.

Ingerö suckar över att Vellinge-debatten tog den riktning han både ogillade men förutspådde (varför får han så ofta rätt i sina förutsägelser?) Debatten borde handla om svensk totalhavererad migrationspolitik i allmänhet (och Malmös i synnerhet), men har blivit en kvasidebatt. Dumhögern skriker att blattar är farliga. Dumvänstern skriker att högern är ond och obarmhärtig. Ingen vill lösa några problem eftersom dumhögern är beroende av blatteproblematik för sin affärsidé, och dumvänstern är beroende av dumhögerns existens.

I tidskriften OmVärlden kan man läsa (skriver Segerfeldt) en intervju med Afrikas första kvinna på statschefsposten i modern tid: Liberias president. "Liberia är på många sätt en mikroillustration av Afrikas problem: inbördeskrig, eliter som plundrar land och befolkning, och ett samhälle som genomsyras av korruption på ett sätt som vi knappt kan föreställa oss. Begreppet vanstyre räcker liksom inte till för att beskriva eländet." Som vanligt: Det är inte pengar som saknas. Det är goda makthavare som saknas. Och biståndsindustrin måste fråga sig om inte deras pengar hjälper de dåliga makthavarna att sitta kvar.

Johan Norberg skriver om hur många liberaler gillar MP, och hur många miljöpartister (särskilt de yngre) är påfallande liberala. Men han varnar samtidigt. MP kan i dagsläget bara regera med Ohly och Sahlin (frihetens antiteser) och "Det är fortfarande ett parti som hyser misstänksamhet mot tillväxt, frihandel och storföretag och gärna höjer skatterna för Sveriges medelinkomsttagare, som inte ser några gränser för den statliga klåfingrigheten så fort det gäller de egna hjärtefrågorna...".

Danne Nordling visar med reda siffror att hypotesen att finanskrisen främst skulle bero på någon ny sorts girighetskultur knappast kan hålla; men däremot finns det ett gott stöd för tesen att regleringarna i ekonomin bär skulden. Till exempel Basel-reglerna han skrivit om tidigare.