Tunisien

Att läsa engelskspråkiga twitterflöden från folk i Tunisien har varit andlöst spännande. När hela den demokratiserande kraft som finns inbyggt i själva internets konstruktion blir synlig. Den kraft som står och faller med att internet är en omedelbart tillgänglig publiceringsplattform utan trösklar.

(Vilket för övrigt är precis den egenskap hos internet som så många ledande politiker, i Sverige och annorstädes, vill ta bort. Möjligheten för vanligt folk att uttrycka sig som de vill och byta information fritt med varandera berövar politikerna tillgång till härskartekniken "undanhållande av information").

När det gäller Tunisien ska man inte ropa hej. Händelserna i Iran är fortfarande i färskt minne. Spontanorganisation på nätet, stora folkliga processer... och samma gamla diktatur. Som den här tweeten påminner om är det ju inte säkert att en folklig resning emot en repressiv regering leder till något annat än en repressiv regering:

ibnkafka France 1789, Russia 1917, China 1949, Cuba 1959, Tunisia 2011

När hönset på högsta pinnen tvingas flaxa iväg, så utbryter kacklet bland tidigare undanträngda grupper om vem som hädanefter ska sitta däruppe. Demokratisering får du inte förrän alla höns har slutat kackla och kommit överens om att tillsätta den högsta pinnen på fredligt vis, och att makten hos den som sitter där är begränsad och utövas under ansvar inför alla.

Det finns obehagliga element bland rörelserna som vill ta över. Både islamister och radikal repressiv vänster finns här, som i Marocko och på andra ställen i Nordafrika. Och när man lyssnar på demokratiförespråkarna hör man konstiga ideer. Ideer om att det är viktigt att hindra judarna som nu "säkert vill ta över", eller ideer om att människor på något naturligt sätt är representanter för sina regeringar, så att västerländska NGO:er representerar västerländskt kapital, eller att västerländskt kapital representerar västerländska stater.

Men det är spännande, och jag hoppas på demokrati.