tisdag 25 januari 2011

Ord man får använda

Här i Absurdistan fortsätter hetsjakten på ord, och guilt-by-association anses numera vara ett giltigt resonemang.

I den Absurdiska provinsen Kanada till exempel blev plötsligt Dire Straits-låten "Money for nothing" omöjlig att spela i radio. Eftersom låten är skriven ur en tvär gammal flyttgubbes perspektiv. En flyttgubbe som på homofobiskt manér inte drar sig för att använda ordet "faggot" (=fikus, fjantig homosexuell man) om nyrika rockmusiker.

Flyttgubbens fördomsfulla perspektiv kan alltså inte längre skildras, eftersom man inte får lov att anlägga ett fördomsfullt perspektiv. Men sedan när innebar skildrandet av en fikitiv gestalts perspektiv, att man propagerar för det?

I den Absurdiska provinsen USA har man försökt sig på att lansera en nyutgåva av Huck Finn och Tom Sawyer där alla "besvärliga" referenser till "neger" och "nigger" och svarta människors föregivna brist på intelligens, har plockats bort eller tonats ner. Så det som förut var en utmärkt skildring av och satir över den amerikanska vita söderns syn på lag och brott, ordning och normbrytande, kvinnligt och manligt, slavar och slavägare; det har blivit något annat. Något tillrättalagt.

Men sedan när innebär skildrandet av en annan tids perspektiv att man propagerar för det?

På samma sätt har 30-talets Tintin och 50-talets Pippi Långstrump utsatts för attack, (trots att både Tintin och Pippi gör sina försök att agera normbrytare inom det koloniala perspektiv de lever under); och i dagarna stoppades Ture Sventon från nyutgivning eftersom en text från 50-talet innehåller det på den tiden rent deskriptiva begreppet "neger".

Det som var en kamp mot fördomar, har blivit en beröringsskräck. Som läsare tilltros man inte längre förmågan att se en text i sitt historiska sammanhang, eller förmågan att göra skillnad mellan protagonistens uppfattningar och författarens, eller förmågan att möta författarens uppfattning och sedan själv komma till rakt motsatt slutsats. Det är som om det förutsätts att Dostojevski propagerar för avlivandet av gamla tanter i Brott och straff, och att alla som läser det omedelbart håller med.

Det som kryper i mig är den typ av kletigt skuldbeläggande-genom-associationer som man måste ta till för att landa i den här beröringsskräcken. Att användandet av en term tolkas som att man ställer sig bakom ett visst tankemönster. Att närheten till ett resonemang smittar.

Andreas Johansson-Heinö drabbades av detta klet härförleden när hans diskussion kring assimilationsbegreppet fick Lisa Bjurwald att i en Absurdistansk tidning hävda att han på något sätt stod för detsamma, eller åtminstone var en del av en sådan "tendens".

Och frågan är om inte Sakine Madon drabbades av en variant av denna Absurdistans nationalsjuka när Ametist Azordegan problematiserade att Sakine och hennes texter ibland gillas av Sverigedemokrater.

Men frågan som Andreas ställde gällde varför folk som i sak förespråkade grader av assimilation inte vågade använda assimilationsbegreppet. Och Sakine måste, precis som varje annan liberal, älskas av rasister. Om man har den åsikten att yttrandefrihet gäller även idioter, kommer man att bli älskad av idioter. Det är ofrånkomligt. Men naturligtvis inget som ska ligga någon annan än idioterna till last.

Vad händer med förmågan att föra kollektiva samtal om svåra och viktiga saker, om förmågan att skilja begreppsanvändning från åsikter går förlorad? Och vad händer med förmågan att förstå och rätt kritisera ett diskriminerande perspektiv från förr, om vi inte kan ta oss rätten att återge det? Vad händer med vår förmåga att hantera flera perspektiv samtidigt, om vi inte tilltros den förmågan? Och varför göras ansvarig för vilka som kan tänkas gilla det man säger?

Det är obehagliga tendenser.

19 kommentarer:

  1. Amen! Jag delar din känsla av obehag, men kan inte formulera den lika bra och tydligt. Och ska jag vara riktigt ärlig .. så vet jag inte om jag törs försöka heller? Så illa är det.

    Men när jag ändå är här ..

    .. TACK för alla fantastiska inlägg. Jag läser dem alla och får nästan alltid med mig något tänkvärt eller nytt.

    SvaraRadera
  2. Tack själv. Så kul att få respons.

    SvaraRadera
  3. Det är VÄLDIGT kul med respons. Jag har ingen räknare installerad, så jag vet INGENTING om vem som eventuellt läser det jag skriver, om den personen är återkommande eller någonting.

    Bäst tycker jag när någon som inte håller med mig bemödar sig med att skriva och påtala mina fel. Men även beröm känns bra! :-)

    SvaraRadera
  4. Bra skrivet.

    Den fråga som bör ställas - men som aldrig ställs - är med vilken legitimitet som Lisa Bjurwald & co agerar?

    HUR blev de och VARFÖR anser de sig vara andra människors censorer?

    SvaraRadera
  5. Jag tror inte att någon tycker sig vara andra människors censorer egentligen.

    Däremot att de vill kritisera uppfattningar (vilket är OK), men att de tror att uppfattningarna med nödvändighet följer på visst ordbruk.

    Att det hela beror på slarviga och ogenomtänkta tolkningar av vad ords användande kan tänkas bero på.

    SvaraRadera
  6. Kommentarer ÄR kul .. och jag håller med dig om att det är uppfriskande med lite kritik och nya synsätt!

    Men .. du har ju STATISTIK!! Har du inte hittat den?? Där ser du hur många läsare du har och vilka trafikkällor. Jag måste erkänna att jag är barnsligt road av den ;-)

    SvaraRadera
  7. Slarvigt och ogenomtänkt?

    Lisa Bjurwald & co utövar mycket medvetet MAKT genom guilt by association, ad hominem och andra skamgrepp i syfte att styra (och censurera) debatten.

    SvaraRadera
  8. Jag tror inte att argumentationsfelen är avsiktliga. Jag tror inte de är tillräckligt smarta att begå dessa missar avsiktligt.

    SvaraRadera
  9. Jag har inte hittat statistik. Visa!

    SvaraRadera
  10. Bäste Ola,

    man behöver verkligen inte vara smart för att ägna sig åt personangrepp, misstänkliggöranden och förtal.

    Snarare tvärtom - det krävs en viss intelligens (och utbildning) för att skilja på sak och person.

    SvaraRadera
  11. haha .. stackers dig. Nu kommer du också att fastna i statistik-träsket!!

    Men .. klicka på Design högst upp till höger, höj blicken till menyraden och .. vips, så ser du ordet Statistik. Där kan du välja statistik för hela din bloggtid, senaste månaden, dag eller just NU. Du kan lätt kolla kommentarer .. om det drällt in någon på ett gammalt inlägg till exempel och se om du har läsare i något annat land.

    Lycka till .. :-)

    SvaraRadera
  12. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  13. @anybody: Tack!

    @johan: Vad jag menar är att jag inte tror att Bjurwald et cons förstår att argumenten är ogiltiga. Det är det jag menar med att de använder dem i "god tro".

    I botten misstänker jag att det är vissa postmoderna tankar om språk och makt som har spillt över, och orsakat den här vidskepliga skräcken. Men det är ettäÄmne för ett eget inlägg.

    SvaraRadera
  14. OK, då förstår jag hur du resonerar.

    Det krävs inga "postmoderna tankar" för att inse, att den som tar sig makten att bestämma vad som får sägas dvs vilka problem som får vidgås - och inte minst vad som inte får sägas dvs vilka problem som INTE får vidgås - han (eller hon) tillskansar sig makten att bestämma agendan.

    Men skriv gärna ett inlägg!

    SvaraRadera
  15. Nu menar jag att det är en viktig skillnad mellan att reagera som Bjurwald: tillskriva Johansson-Heinö vissa åsikter och sedan reagera på dem; och på att försöka agera censor och styra agendan.

    Bjurwald agerade utan maktmedel, som skribent.

    Däremot finns det naturligtvis en besvärlighet när man som Bjurwald vill läsa in åsikt och avsikt i folks ordanvändning. Risken man tar, om den typen av resonemang får breda ut sig, är att debatten blir strypt av självcensur.

    Inte riktigt samma sak som censur och maktutövning, men nära nog. Och väldigt illa.

    SvaraRadera
  16. Bäste Ola,

    Bjurwald skrev i sin egenskap av ledarskribent i DN.

    Menar du på fullt allvar, att DNs ledarsida saknar någon makt att styra agendan?

    SvaraRadera
  17. Ja, makt som i absolut makt saknas. Därför faller så många liknelser med censorer platt.

    Klart att DN har en viss tyngd. Men tyngden är inte ovillkorlig, utan dess makt att sätta agendan beror av förekomsten av någorlunda vettiga resonemang.

    Efter Bjurwalds dumma påhopp ledde DN:s tyngd till att det blev debatt i Studio Ett. Det hade inte skett om random bloggare hade farit ut mot Andreas Johansson-Heinö. På så sätt kan man säga att DN hade makt att sätta agendan.

    Men det faktum att det var DN räddade ju inte Bjurwald när hon gjorde fullständigt bort sig och framstod som totalt opåläst, ologisk och förvirrad.

    Det är trots allt inte Venezuela eller Zimbabwe.

    SvaraRadera
  18. "Makt som i absolut makt"?? Vad är "absolut makt" och när försnävades begreppet makt till att betyda "absolut makt"?

    Censor: "ngn gg i öfverförd o. bildl. anv.: (sträng) granskare, recensent"/SAOB

    Hur och varför anser du dig ha rätten att bestämma, att censor inte bör användas i överförd bemärkelse?

    SvaraRadera