tisdag 8 februari 2011

S-kvinnor och vårdresurserna

S-kvinnor skriver en rapport där man önskar att sjukvårdens problem ska lösas genom att man kastar mer pengar på den.

Det retoriska greppet här kallas "falsk dikotomi". Nalin Pekgul och de övriga vill stoppa den nuvarande politiska trenden inom S där stödet för skattesänkningar liknande Alliansens jobbavdrag är rätt stort. Alltså ställer man skattesänkningar emot sjukvården, som om du hade att välja antingen det ena eller det andra.

"Propagerar du för skattesänkningar propagerar du för försämrad vård!"

Men det stämmer ju inte. I andra länder betalar man mindre för vården, men får mer. I till exempel USA, där lönen för en sjuksköterska gott och väl räcker till en sjukvårdsförsäkring som ger likvärdig eller bättre vård än i Sverige.

Nu är vården i USA rätt dysfunktionell på många sätt, så vi ska nog inte ta efter just dem. Men det finns alternativ på närmare håll. Nederländerna till exempel.

Jag upprepar vad jag skrivit tidigare:


Bra kvalitet men dåligt utbud är precis vad man kan vänta sig av en finansieringsmodell som bygger på utbudsbugetering: en gång om året gissar politikerna vad som behövs, och under året kan inte resurserna styras om så att de följer patienternas verkliga behov.

Att vi lägger mycket pengar på vården avhjälper inte problemen: tillgänglighet är för ett rikt land inte en fråga om resurser, utan en fråga om smart organisation. Stelbent planekonomi har aldrig varit en smart organisationsform. Rapportörerna ställer frågan "Hur kan det komma sig att Albanien har en sjukvård helt utan väntetider när Sverige inte kan det?", och svaret på frågan är förstås att Albanien inte längre ägnar sig åt planekonomisk samhällsorganisation.


Vi ska nog inte apa efter andra länders system slaviskt. Men det system vi har idag är inte bra. Vi betalar mer än i andra länder. Vi får mindre än i andra länder. Då är inte problemet att vi betalar för lite. Då är problemet att de vi betalar till (landstingspolitiker, sjukhusstyrelser) gör fel när de misslyckas med att ge oss det som vi betalar för. Det som vårdleverantörer i andra länder uppenbarligen lyckas med.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar