Internetcensuren

Jag skulle önska att någon som känner Cecilia Malmström och Cecilia Wikström, och som åtnjuter dessa båda människors förtroende, förklarar två saker för dem:

1) Barnporrfilter lyckas inte med att filtrera bort barnpornografin. Att implementera ett barnporrfilter är alltså ingen åtgärd som hjälper mot barnpornografi.

2) Barnporrfilter lyckas med att filtrera bort annat än barnpornografi. Filtrets brott mot yttrandefriheten består inte i att det filtrerar bort barnporr, som Cecilia Malmström påstår, utan på att det filtrerar bort annat, sådant som varje fri människa i ett fritt land har rätt att dela med sig av.

Hela försvaret för förslaget som Cecilia Malmström presenterar, bygger på den helt felaktiga föreställningen att det faktiskt fungerar. Att det ens är möjligt att genomföra om bara den politiska viljan finns. Det är det alltså inte.

Kunde EU-kommissionen bara ta till sig detta, så vore mycket vunnet.

Däremot öppnar det upp för den intressanta frågan om vilken information som bör vara förbjuden för människor att ta del av, eller vilka aktiviteter. I en värld där möten äger rum på internet snarare än på torget, så är tvingande blockering lika med en inskränkning i mötesfriheten. I en värld där åsikter sprids på nätet, så är en tvingande blockering lika med en inskränkning i opinionsfriheten.