Jag kan för min del inte finna några hållbara skäl för att inte organisera brevutbärningen som ett gammaldags offentligt monopolföretag, styrt av kundernas bästa och – mycket viktigt på landsbygden – deras val av boende – det är en medborgerlig rättighet att kunna välja att bo även i glesbygd.
Och för egen del skulle jag också välkomna en återgång till av Posten AB i egen regi och med utbildad personal drivna postkontor, nu med visst öppethållande även kvällstid.
För att göra de här kontoren mer ekonomiskt bärkraftiga kunde man ju överväga att inte bara sälja frimärken, paketkartonger och andra postutensilier där utan också sälja tidningar, godis, vykort, lotter med mera, gärna också ta emot tipskuponger.
Ett monopol alltså. Som dessutom med monopolmakten i ryggen ska få konkurrera ut din vanliga hårt arbetande godisbutik.
Grundproblemet är enligt Enn att det är för få brevbärare i förhållande till antal postdistrikt. Dvs inget som har ett smack med monopol eller ej att göra.
Att transportera papper mellan orter och människor, det tar människors tid och resurser i anspråk. Det är inte kostnader som går att besluta bort. Så hur en koncentration av beslutandemakten (dvs ett monopol) skulle hjälpa, det är mer än vad jag begriper.
"Grundproblemet är enligt Enn att det är för få brevbärare i förhållande till antal postdistrikt. Dvs inget som har ett smack med monopol eller ej att göra."
SvaraRaderaEh..? Flera konkurrerande aktörer innebär, att (vinst)marginalerna minskar per aktör --> en minskning av personalstyrkan.
Jag är förmodligen mer negativ till SAP än vad du är, men brevbärare liksom bibliotek är ett slags kitt i samhället.
De ökande tätheten måste i så fall tas ut på priset. Med konkurrens får du ner både pris och servicenivå till en nivå som folk accepterar. Eller upp.
SvaraRaderaJämförelsen med bibliotek haltar betänkligt. Vilka rationella skäl har du för att likställa just distribution med bibliotek? Är inte mataffären också viktig?
"Med konkurrens får du ner både pris och servicenivå till en nivå som folk accepterar."
SvaraRaderaJa, uppenbarligen har man "fått ner" servicenivån - och gemene man har knappast något annat val, än att acceptera en försämrad service.
Brevbärare och bibliotek är, som sagt, ett slags kitt i samhället. "Mataffären" låter väldigt rart - men forna tiders mataffärer finns knappast ens i glesbygden.
Återigen påstår du, fortfarande utan uppbackning av några rationella argument, att just bibliotek och brevbärare på ett särskilt sätt utgör ett slags kitt i samhället.
SvaraRaderaVarför brevbärare? Varför inte tidningsbud eller mataffärer eller vad som helst?
Ge _rationella_ skäl för varför brevbärare ska särbehandlas.
"gemene man har knappast något annat val, än att acceptera en försämrad service. "
SvaraRaderaOm det funnits frivillig betalningsvilja nog för att upprätthålla en högre servicegrad, så hade den högre servicegraden varit där.
Jämför med bensinmackar. Marginalerna på bensin är låga. De tjänar framförallt pengar på svindyra livsmedel med feta påslag och höga marginaler.
Men uppenbarligen finns betalningsviljan för apdyr mjölk, mot en väldigt hög tillgänglighet dygnet om. Hade Enn Kokks och din vurm för postservice varit allmän, så hade folk i allmänhet accepterat betydligt högre priser.
Ola, det du skriver i "Materialismen och idealisterna" beskriver imho DIG.
SvaraRaderaÅsa Linderborg, Ali Esbati, eller Andreas Malm har i princip *samma* märkliga fragmentariska syn på omvärlden som du själv verkar ha - men Linderborg-Esbati-Malm har en fragmentarisk utblick s.a.s. på steroider, writ large (eller hur man nu ska formulera det).
Jag är därför lite brydd, hur jag ska bekriva brevbärarens sociala roll. Jag är tveksam till, om du är förmögen att se något utöver det fragment "distribution", som du har varseblivit.
Enn Kokk redogjorde för, att han saknade en identifierbar brevbärare, som han kände (och som kände honom) - tydligen att du noterade detta? - kanske eftersom dessa egenskaper inte finns under rubriken "distribution"...
Vilken fragmentarisk syn på omvärlden har jag? Själv skulle jag vilja beteckna min syn på hur mänsklig verksamhet ska regleras som universalistisk: samma individuella rättigheter åt alla. Ingen mannamån, ens åt brevbärare.
SvaraRaderaÄr Enn villig att betala priset för den identifierbara brevbäraren? Är tillräckligt många villiga? Då blir det så, även utan monopol.
Och om inte tillräckligt många är villiga att betala priset: vad rättfärdigar då ett monopol som med tvångsmakt driver in det som folk uppenbarligen inte vill betala för frivilligt?
Vad i själva brevbärandet rättfärdigar särbehandlingen? Mer än Enn Kokks önskningar? Mer än din helt arbiträra ståndpunkt att just brevbäraren utgör ett särskilt slags kitt?
Det är frågan som du återigen inte besvarar, och som jag återigen ställer.
Som jag skrev, så är jag tveksam till, om du kan förstå, att olika verksamheters utövare också har sociala roller, där somliga verksamheter fungerar som ett kitt i samhället.
SvaraRaderaOm du är helt främmande för den tanken - och jag ser inte något som motsäger det - så är du oförmögen att förstå, t.ex. att en brevbärare lär känna sitt område och därför ser, om posten hopar sig hos någon (kanske avskilt boende) el dyl.
Av ren nyfikenhet... anser du, att det inte finns några skäl att eftersträva kontinuitet (dvs man möter samma person) i någon verksamhet?
Nå, principen bakom resonemanget kan jag se. Men varför den principen ska gälla brevbärare på bekostnad av andra, har du fortfarande inte förklarat. Du duckar, gör antaganden om vad jag ser, men vägrar ge skäl för din egen ståndpunkt. Varför brevbärare men inte andra?
SvaraRaderaOla, det finns som regel en trade off, som (mer eller mindre) starkt talar mot att ha en (1) utförare i en verksamhet.
SvaraRaderaKonkurrens brukar innebära både förbättrad kvalitet på verksamheten och lägre priser.
Men med brevbäraren verkar det inte förhålla sig så. Konkurrensutsättningen har inte inneburit några större fördelar - men flera påtagliga nackdelar.