Och för detta, och för att hon med sina egna erfarenheter i ryggen säger till alla att ta sitt öde i sina egna händer, blir hon naturligtvis av förståsigpåarna påhoppad och utmålad som mindre vetande.
Ingerö skriver:
Det finns naturligtvis oerhört mycket att skriva om detta, men det som omedelbart slår mig är hur kvinnor som står på egna ben alltid förr eller senare blir påhoppade och nedsablade av alla dessa Maria-Pia Laestadius-Martéus-Schottenius-typer som befolkar även föregivet borgerliga tidningar.
Påhoppen är emellertid fullt logiska. Ty om kvinnor och invandrare (för att inte tala om kvinnliga invandrare) faktiskt visar att de kan ta sig fram på egna meriter så skadas argumenten för kvotering och positiv särbehandling. Och gissa vilka som skulle förlora på det...
Det som slår mig är hur precis vartenda ett av de jämställdhetsproblem som Anna Laestadius Larsson tar upp i sitt påhopp ju är effekter av precis sådana individuella val som Annie Johansson menar att människor måste ta ansvar för:
Om du arbetar i en bransch där deltidsknäcken är legio, medan du själv efterfrågar heltid, eller där löneutvecklingen är sämre än du förväntar dig: varför byter du inte bransch? Varför valde du den utbildningen till att börja med? Varför startar du inte eget och arbetar precis så mycket som du och kunderna vill? Till precis den ersättning som både du och kunderna är nöjda med?
Om du har en livskamrat som inte tar sin del av ansvaret för ert gemensamma liv: varför inte omförhandla villkoren? Eller lämna? Om du inte får lån för att expandera din verksamhet: vad är det du saknar? Andra i din situation (med samma kön och ursprung) har fått lån. Vad hade de som du saknar? Vilka alternativa vägar kan du se?
Om du önskar en styrelseplats i ett börsbolag: vilka meriter har de som erbjuds platser som styrelseledamöter? Hur har de skaffat sig de meriterna, och hur har de burit sig åt för att valberedningen blivit underrättad om deras existens?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar