Om euron försvann – och därmed EU och dess gemensamma marknad – blev det den största alleuropeiska katastrofen sedan 1945.
Varken EU eller den gemensamma marknaden försvinner bara för att euron försvinner. Det enda som krävs är att man behåller tullfriheten. Att växla pengar, om pengarna består i nationella valutor, är faktiskt inget svårt. Det är varornas bytesvärde, och att det värdet höjs när vi byter med varandra, som är det intressanta.
Det är faktiskt hela vitsen med den inre marknaden: att vi vanliga människor får glädje av varandra när vi fritt kan byta varor och tjänster utan att hindras av konstgjorda gränser som andra hittat på åt oss. Överbyggnaden i form av EU-byråkratin och den gemensamma centralbanken är faktiskt ingen förutsättning för att den gläden ska bli vår.
Politikerna i EU måste visa mod, säger Joschka Fischer. Modet att våga avveckla sig själva, skulle jag påstå krävs i första hand.
Joschka Fischer vill skrämmas. Frågan är om han hellre vill ha nedskrivningar av statsskuldpapper från några Piigs-länder än avveckling av euron för dessa - om det verkligen kniper. Nya garantier är kanske vad han hoppas på.
SvaraRadera/DNg
Och jag tror att han vill skrämmas av ett skäl: oavsett om "lösningen" blir skuldavskrivningar eller bankgarantier eller något annat som innebär att någon annan, dvs vi, betalar; så vill han att det ska vara en politisk lösning där han och hans klasskamrater i den politiska klassen är instrumentella.
SvaraRaderaJag tror att mitt förslag: Träd tillbaks en stund och låt oss kreatvia medborgare få rätsida på ekonomin, är det som ligger allra allra längst ner på hans agenda.