Vad man väljer att inte nämna...

Läser lite slumpvis utvalda artiklar på Aftonbladet Kultur. Store tid! Ta till exempel den här charmanta artikeln om Obama och USA. Vi får veta att Obama bockar för "mäktiga militärintressen", att han håller bankerna om ryggen, och att han lämnar välfärdsystemen i delstaterna i sticket när han inte fortsätter ösa pengar över dem.

Vad skribenten kunde kostat på sig att nämna är att de 700 miljarderna inte var några pengar USA direkt hade, utan fick låna upp. Ett underskott som nu orsakar kraftig inflation, utan att för den sakens skull ha gjort ekonomin bättre. Eller att vräkningarna är en konsekvens av att folk lånat till bostäder de faktiskt inte hade råd till. Eller att sjukvårdsreformen blivit dyr och ineffektiv och kapitalt misslyckats med att lösa de problem den utgav sig för att lösa.

Politik handlar inte om att vilja, för all välvilja i världen räcker inte när man har själva verkligheten att slåss mot. Massiva underskott och lån leder till inflation, inflation leder till att folk blir fattiga, och priset för ens bostad måste betalas.

Eller varför inte excellera i okritiska hyllningar av diverse judeutrotarorganisationer och islamofascistiska propagandajippon maskerade som "nödhjälp via båt"; eller lansera idén att det är mer demokratiskt om folk tvingas finansiera kultur de inte är intresserade av än om de får lov att finansiera den kultur de själva vill finansiera; eller tro att fred och frihet från förtryck infinner sig i Afghanistan bara de utländska soldaterna lämnar landet.

Den unkna doften efter en timme med Aftonbladet Kultur kommer från de höga hästar skribenterna sätter sig på. Det är så bekvämt att sitta på Aftonbladet Kultur och tycka, utan att behöva ta ansvar för sina åsikter, utan att behöva möta blicken hos de människor som utsätts för ens politik. Utan att behöva möta blicken hos den vanlige amerikanen som tvingas betala huvudlösa statsunderstöd. Utan att behöva möta blicken hos den vanliga invånaren i Gaza som först och främst lider under Hamas, inte under Israel. Utan att behöva möta blicken hos den som inte längre har beväpnat beskydd mot dårar som vill hindra en från att gå i skolan.