Svinhugg går igen

He he. Gnabb i kammaren:

Mona Sahlin: "Att ett parti med rötter i rasismen har tagit plats i Sveriges riksdag är en förlust för demokratin och ett misslyckande för svensk politik i dag."

Jimmie Åkesson: "Det är inte mitt parti som har tagit initiativ till rasbiologisk forskning eller till tvångssterilisering av människor."

Åkesson pekar på något viktigt: att ställa grupp mot grupp, att strunta i människors rättigheter, och att tillåta majoriteten förtrycka minoriteten, det är inte någon Sverigedemokratisk uppfinning. SD:s utilitaristiska argumentation om invandringens påverkan på folkhemmet vilar på en solid svensk politisk tradition av social ingenjörskonst, inte sällan i Socialdemokratisk skepnad.

Det är på samma sätt ingen fundamental skillnad mellan SD:s vilja att begränsa invandringen och socialdemokratins, framförallt fackföreningarnas, vilja att begränsa invandringen, eller vilja att begränsa importen av varor och tjänster. Det vilar på protektionistiskt tankegods och på grupptänkande.

Jag som centerpartist har inget att berömma mig av, historiskt sett. I mitt partis historia finns både den bruna flörten med nazistiska ideer, och den röda flörten med kommunistiska ideer. Två rejält nedblodade nittonhundratalsfenomen.

Men det finns däremot, hos både socialister och liberaler, i både S och C, en stolt tradition av både värnandet om friheten (även om liberaler kan ha svårt att se friheten i socialisternas frihetsvurm), och solidariteten mellan människor (även om socialister kan ha svårt att se liberalernas solidaritet).

Och det är det som spelar roll för människor idag. För människor som knackar på vår dörr och önskar att fredligt leva i vår närhet. Att dörren självklart står öppen för all fredlig samexistens. Att vi för en öppenhetens politik oavsett vad våra partier gjort i historien.