På sajten hat-tackar man för...
Privatisering av sjukhus. Eftersom de landstingsdrivna kolosserna är sådana under av effektivitet... Jag kan inte vänta tills Sahlgrenska här i stan styckas upp och säljs av. Maken till Babels hus...
Färre hyresrätter. Vad regeringen har med bostäderna att göra begriper jag inte. Men det finns ett sätt som man vet ökar antalet hyresrätter: slopa hyresregleringen. Hyror som ligger under rimliga lönsamhetsgränser för fastighetsägarna kommer aldrig att finansiera nybyggnation. Maxpriser under jämviktsnivån skapar brist. Alltid.
Heltidsjobb som ger under 5000 kr i månaden. Om det är vad en människa vill arbeta för, så är det helt OK. Alternativet är ju inte ett jobb till det tredubbla, utan alternativet är noll kronor och inget jobb. Oavsett partifärg, kan vi enas om att minimilöner som överstiger vad folk är beredda att betala skapar trösklar som hindrar folk att få jobb? Minimipriser över jämviktsnivån skapar ett överutbud. Alltid.
Höjda avgifter och minskade besök på statliga museer. Lägg av. Avgifterna är låga. Om besöken minskar beror det på att erbjudandet inte är tillräckligt lockande. Jämför med vad folk lägger på annan kultur, i form av konsertbiljetter, sportevenemang, och inte minst olika slags kabel-TV-abonnemang. Skulle folk inte ha råd? Eller är det så att ett besök på museet inte är tillräckligt lockande? Väx upp och börja leverera något som folk efterfrågar istället.
Ökade ekonomiska klyftor. Ingen drabbas av ökade klyftor. Man drabbas av att inte kunna tjäna tillräckligt. Men inte av att andra människor tjänar mer. Om min granne blir trippelmiljardär har jag inte förlorat en spänn. Varje regering som ökar möjligheten att vara produktiv kommer att vara orsak till att folk tjänar mer. Alla kommer inte att tjäna lika mycket mer.
Fördubblandet av banavgiften för tåg. Det har väl inte undgått någon att just banorna (inklusive signalsystemen) har varit väldigt eftersatta under en sisådär 10-20 år? Exakt vari består problemet med att regeringen ökar satsningen på underhållet? Och exakt vari består problemet med att tågtrafikbolagen, som ju använder spåren, betalar för upprustningen? Ska folk som inte åker tåg betala det via skatten? Skatten är ju låginkomsttagarens största utgiftspost.
Osv osv...
Det där med inkomstklyftor är svårt. Normalt har jag inget problem med klyftorna, eftersom jag inte har några större problem att hänga med grannarna. Även jag skulle kunna skaffa platt-TV om jag hade lust.
SvaraRaderaMen sen var jag och besökte mina föräldrars gamla sommarstuga i somras. Det gamla ruckel där jag som ung paddlade kanot, simmade och rodde en gammal gisten eka. Där har nu rika norrmän och göteborgare slängt upp massor av 20-miljonsvillor, och hamnarna dignar av dyra båtar. Och då svider det i avundsjukan att veta att jag aldrig kommer att ha råd med ens ett litet utedass i de trakterna längre.
Då börjar jag plötsligt glädjas åt vänsterns gamla paradgrenar som strandskydd, förmögenhetsskatt, fastighetsskatt och värnskatt. Nog vore det skönt att sätta åt de rika j-arna...
Efter ett tag kopplas förvisso hjärnan in igen och jag inser att dessa rikingar inte alla är snyltare, utan att en och annan nog med sina företag bidrar till att i alla fall några jobb inte flyttar till Kina, och att det vore synd att driva dem att flytta företaget till ett skatteparadis, men några vänstervindar fläktar fortfarande kvar nere i hjärtat.
Så även om vi inte blir sjukare av större inkomstklyftor, så kanske det bidrar till att några fler trotsar de höjda banavgifterna och sätter sig på samma tåg som konduktör Ohly.
Men att reptilhjärnan skriker av avundsjuka är inget argument. Politik ska vara förankrat i verkligheten, och i verkligheten är inte andras rikedom något problem för den fattige.
SvaraRaderaKänsloargument kan bara användas till förtryck.