Utfall versus hinder

Kom ihåg detta i jämställdhetsdebatten: du kan inte betrakta ett utfall (t ex att uttaget av föräldraförsäkringsdagar är olika för kvinnor och män) och av det dra slutsatsen att det ser ut som det gör på grund av diskriminering.

Att stirra på utfallet och betrakta allt annat än likhet som ett problem är en ovana som vänsterteoretiker har, och som tyvärr tillåtits styra frågorna runt jämställdhet alltför länge. För det som i praktiken drabbar människor är inte olika utfall. Det som drabbar människor är när de utsätts för ett konkret otillbördigt hinder. Eller när andra människor otillbördigt gynnas på deras bekostnad.

Det är det, otillbördigt hinder och otillbördigt gynnande, som är diskriminering. Och både hinder och gynnande är högst konkreta mekanismer som kan identifieras och bekämpas. Till skillnad från vagt uttryckta resonemang om strukturer i allmänhet.

Att säga att ett förtryck är strukturellt är ju ingen förklaring. Det är en utsaga om vilken sorts förklaring man kan vänta sig. För en struktur existerar inte "i allmänhet". Förtrycket tar sig alltid konkreta uttryck, och för att presentera en fungerande lösning måste man presentera en sann och prövningsbar beskrivning av förtryckets konkreta mekanismer.

Maud Olofsson har sagt sig villig att på allvar ta debatten med vänsterfeministerna. Det hoppas jag hon gör. Och jag hoppas att hon då också inkluderar de vänsterfeministiskt anstrukna medlemmarna i Alliansen. Som t ex hennes egen chef.