Jag har skrivit om det förut, men det förtjänar att sägas igen:
Så som internet är konstruerat, så finns det ingen teknisk möjlighet att från en punkt kontrollera vad som sägs och görs. Nätet består av flera sammanfogade separata nätverk utan mittpunkt.
Vill en person ansluta sig är det bara för denne att träffa en frivillig överenskommelse med någon av nätverksägarna. Vill en nätverksägare ansluta sitt nätverk är det bara att träffa en frivillig överenskommelse med någon av de andra nätverksägarna.
Har du kontroll över en dator på nätet har du bara kontroll över den datorn. Har du kontroll över ett nätverk har du bara kontroll över vad som sker i det nätverket. Det finns ingen central där all kommunikation kan övervakas och avlyssnas.
Du kan inte heller centralt blockera trafiken till eller ifrån valfri dator. Informationen om hur nätet för tillfället ser ut (med tillgängliga förbindelser och trafikstockningar) är spridd över hela nätet. Informationspaketen behöver inte rådfråga ett centralt adressregister för att kunna komma fram. Det räcker med att det finns åtmninstone en möjlig väg i labyrinten av trådar, så kommer informationspaketet att hitta fram.
Det är verkligen en distribuerad struktur. Det finns ingen teknisk möjlighet för någon, vän eller fiende, att avlyssna allt eller kontrollera allt. Man kan bara avlyssna och irritera här och där.
För att kunna avlyssna allt och kontrollera allt behöver man, rent tekniskt, skaffa sig sådana centrala knutpunkter. Och så måste man med våld se till att alla människor använder sig av just de knutpunkterna. Med våld hindra människor att koppla sig förbi dem.
Till exempel kan du bestämma att all nätverkstrafik till ditt land måste passera en central brandvägg. Förbjuda folk att koppla ihop sig med utlandet utanför brandväggen. Så gör Kina mot sitt eget folk. Det är så man förhindrar dem från att läsa regimkritiska bloggar från utlandet.
Eller så kan du bestämma att alla nätverksoperatörer i det egna landet måste upplåta all sin nätverkstrafik till den centrala knutpunkten. Med våld hindra dem att slussa trafik i sina nätverk som inte övervakas. Så fungerar FRA-lagen (även om den rent tekniska inkopplingen har drabbats av förseningar).
Eller på något annat sätt behöver du genomföra genomgripande förändringar i nätets struktur och arkitektur. Införa de centrala knutpunkterna och tvinga folk att använda dem. Endast så blir den centrala kontrollen tekniskt möjlig.
Det är i ljuset av det man måste förstå både de politiska brösttonerna ("BARNPORR, NÄTMOBBNING, TERRORISM!"), och motståndet. Det är ingen liten förändring som måste till för att omstöpa internet till något som överhuvud taget kan centralstyras. Och en stor förändring kräver starka argument.
När väl förändringen är genomförd ("verktygen är på plats" som Cecilia Malmström kallar det), så är det däremot en väldigt liten förändring att gå från att övervaka och reglera endast när rikets säkerhet står på spel, till att övervaka allt. Rent tekniskt måste du nämligen övervaka allt, för att ens kunna ställa dig frågan huruvida det du övervakar är ett hot mot rikets säkerhet, eller om barn riskerar att komma till skada, eller något annat behjärtansvärt.
Så även om du inte känner till tekniken bakom internet i detalj, så vet detta: i sin naturliga form är inte central övervakning tekniskt möjlig. Det krävs rätt så omfattande ingrepp för att åstadkomma det. Och när de ingreppen väl är gjorda, så har du inte längre möjlighet att kommunicera fritt.
lördag 10 april 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar