Vägval bakåt?

Det verkar som om socialdemokratin står vid ett vägskäl: vandring mot mitten och socialliberalism eller vänsterut mot demokratisk socialism, kanske genom att damma av gamla lösningar.

Det här är ju inget nytt. Socialdemokraterna har länge varit sin egen Allians: ett paraply av inbördes motstridiga falanger, men som bråkat färdigt i partihögkvarteret innan riksdagsvalen. På så sätt har man, till skillnad från borgerliga regeringar på 70-talet som börjat bråka efter valen, varit regeringsdugliga från dag 1. Dvs det enda regeringsdugliga alternativet.

Det som förenar socialdemokrater av både socialliberalt och socialistiskt snitt är dock den goda viljan att skapa ett inkluderande samhälle där folk mår bra, oavsett i vilka omständigheter de fötts. Det som skiljer en Feldt från en Ulvskog, en Laakso från en Suhonen osv handlar om hur man tror att den ekonomiska verkligheten ser ut och fungerar.

Bägge sidor kan anses vara pragmatiker, men där Kjell-Olof Feldt säger att socialdemokratin kan förhålla sig neutral i t ex frågan om statligt kontra privat ägande eftersom man främst är bunden av vad som i praktiken visar sig främja det goda samhället; säger Daniel Suhonen istället att socialdemokratin måste söka de offentligt ägda lösningarna eftersom detta i praktiken gynnar det goda samhället.

Frågan som ställs på sin spets är alltså inte så mycket en fråga om de ideologiska målen, som huruvida medlen faktiskt fungerar som den ena eller andra sidan tänker sig.

Och det är intressant, för huruvida tillvaron fungerar på det ena eller andra sättet är ju något som man faktiskt kan undersöka. Till skillnad från ideologi, där det handlar om vad man tycker, så handlar den här konflikten inom vänstern mer om tro kontra vetande; runt frågor som låter sig avgöras empiriskt.

Ideologiskt har de demokratiska socialisterna inom (S) en stor poäng när de säger till de mer socialliberalt sinnade: Varför vill ni dra (S) högerut? Där finns ju redan Alliansen!

Det är en väldigt berättigad fråga. Vi är ju nämligen väldigt många socialliberaler i C, M, KD och FP som redan står där med vår goda vilja att skapa ett inkluderande samhälle där folk mår bra, oavsett i vilka omständigheter de fötts.

Vi för vår del har inget skäl att söka oss till (S) eftersom vi inte vill låta våra partiinterna möten upptas av diskussioner med socialister. Vi har redan sett precis hur socialismen med nödvändighet varje gång måste misslyckas med att skapa ett inkluderande samhälle där folk mår bra. Vi har nog med att mota bort det intensiva socialkonservativa statskramandet inom våra egna led. Däremot kan vi se att socialliberaler inom (S) förmodligen skulle trivas bra hos oss.

Men eftersom de demokratiska socialisterna ställer en så intressant fråga till socialliberalerna: Varför högerut? riktar de automatiskt fokus på sig själva, så att alla andra måste fråga sig: Varför skulle vi följa er vänsterut?

Varför skulle det vara möjligt med full sysselsättning genom att öka den offentliga sektorn kraftigt? Är grundproblemet i samhället att företagen inte styrs på demokratisk väg? Finns det för många företagare i Sverige? Borde Sverige gått med stora budgetunderskott för ett och ett halvt år sedan? Ska kraftigt skuldsatta länder inte dra i nödbromsen? Är det dags att kalla in Keynes?

Dessa frågeställningar är inte ideologiska det minsta. Det är politik baserat på en uppfattning om hur världen och ekonomin faktiskt är beskaffad. Vilket betyder att man kan undersöka vilken effekt dessa politiska förslag faktiskt kommer att få, om de skulle införas.