Alice Teodorescu går tvärtemot Nour El-Refai och pekar på hur de individuella variationerna ogiltigförklarar de kollektiva förklaringsmodellerna. Men det är att gå för långt. Som kommentatorerna påpekar: vad gör vi av de konkreta fakta som tydligt visar på hur kollektiv drabbas. Alice Teodorescu har en del att förklara.
Emerentia Leifsdotter-Lund beskriver å sin sida högst konkreta och vidriga erfarenheter. Men bara för att Emerentia är kvinna betyder ju inte det att det var för att hon var tjej som hon utsattes. Att det var den stora könsmaktordningen som slog till.
Att bli näckad, sparkad, tvingad, bunden, hånad, toaspolad, slängd i pissrännan, utsedd till "ordningsman", osv är visserligen lyckligtvis inte några allmänmänskliga erfarenheter från skoltiden; men de är sannerligen inte ovanliga, och framförallt inte förbehållna tjejer att råka ut för.
Upplevelser av ett förtryck som drabbar oavsett kön kan naturligtvis inte stödja teorin om ett förtryck som drabbar på grund av kön. Och om man ogillar att offer för förtryck osynliggörs av könsmaktordningens kritiker bör man vara väldigt noga så att inte ens teori om könsmakt osynliggör ytterligare.
Dessutom, och här måste man ge Alice Teodorescu rätt, kan inte individuella upplevelser tas som intäkt för allmängiltiga strukturer. De egna upplevelserna är naturligtvis alltid ofrånkomliga, men hurpass allmängiltig erfarenheten är kan enbart besvaras genom kvantitativa jämförande undersökningar. Alla teser om förtryck som drabbar på grund av kön kan undersökas genom att man mäter förekomst hos en representativ grupp, och sedan undersöker hur förekomsten varierar med könet.
Malin Stenman tar däremot in lite allmängiltiga sanningar i debatten:
Genusstrukturer existerar, men dessa förändras ständigt och innebär förskjutningar beroende av tid och rum. Eleverna i klassrummen reproducerar därmed ständigt sin person utifrån en rad olika kulturella och sociala förhållanden, baserade på kön, sexualitet, etnicitet och klass och det är därmed högst problematiskt att generalisera ...
Och det är nu det blir intressant. Genom att flera spel pågår samtidigt, vissa konfrontatoriska, andra samspelande, kan man aldrig för de enskilda individerna peka ut en enstaka variabel som avgörande. Den som tystas kan aldrig veta varför det skedde. Hos vissa är det verkligen könade strukturer, som i Tusen gånger starkare som spelar den största rollen. Men långt ifrån alltid.
När vi ser på stora grupper kan vi finna stöd för tesen att tillhörigheten till kollektiv, t ex kön, spelar roll. I grupperna "killar i högstadiet" eller "tjejer i högstadiet" kan vi undersöka hur stor andel som drabbas av vissa saker. Där kan vi se skillnader.
Men det är ju aldrig en grupp som får sina rättigheter kränkta, det är ju alltid individerna i gruppen, eftersom det ju endast är individer - inte grupper - som har rättigheter och som därmed kan bli kränkta. En grupp är inget subjekt.
För individen utgör tillhörigheten till en viss grupp, t ex kön, en av flera faktorer som bestämmer vad man faktiskt kommer att råka ut för. Det som syns som en tydlig skillnad när man betraktar gruppen blir i det individuella fallet något som man med viss sannolikhet kan råka ut för. Och för individen är det enda intressanta om man faktiskt blir drabbad eller inte.
Det är t ex lite högre sannolikhet för killar att bli utsatta för fysiskt våld. Men det betyder ju inte att alla killar blir lite mer slagna än tjejerna. Eller att tjejerna, när de väl får stryk, får det lite mildare. Både för den kille och den tjej som är utsatt för fysiskt våld är sannolikheten 100% att de utsätts. Oavsett hur det ser ut med sannolikheten i gruppen killar respektive tjejer.
Så frågan är då hur vi ska använda den kollektiva analysen. Visserligen får vi reda på att killar utsätts för våld oftare än tjejer, men vilken politisk handling ska detta leda oss till? Rimligen borde väl våra krafter riktas på att hjälpa dem som utsätts, vem denne än är.
I vissa fall kan kunskapen om mekanismerna bakom ge oss verktyg. Om vi noterat hur vuxenvärldens olika förväntningar på killar respektive tjejer är en bidragande orsak till att människor kränks, då kan vi använda den kunskapen för att motverka.
Men kunskapen om att det för den enskilda individen alltid är en helt unik uppsättning faktorer som spelat in betyder att vi inte kan använda vad vi lärt oss om kollektiven. "Män har generellt mer egenmakt" betyder ju ingenting när det är en man som lider av för lite egenmakt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar