Profit kontra profit

Som sagt, det är inte den goda viljan som skiljer socialliberaler från socialister. Däremot uppfattningen om hur verkligheten fungerar.

En av hörnstenarna i socialistisk analys är begreppet profit, dvs vinst. Profit är i den analysen alltid problematisk, eftersom den antas uppkomma på andra människors bekostnad, direkt eller indirekt. Man tror att den enes bröd är den andres död.

Det får långtgående konsekvenser för hur man ser på samhällsproblem. Till exempel att man upplever rikedomen som ett större problem än fattigdomen. Tror man att de rika har orsakat de fattigas fattigdom är det ju nämligen logiskt att man i första hand angriper kapitalbildning, förmögenhet, fri företagsamhet, handel, arv, och annat som gör människor rika. För det är ju ingen idé att försöka angripa fattigdomen som ett isolerat fenomen, om rotorsaken i själva verket är ett samhällssystem som tillåter enskild rikedom att uppstå.

Eller: man använder inte gärna ordet "uppstå" om rikedom, man säger "ackumuleras". Som om rikedomen vore något som samlades in, och inte något som skapades, precis där den uppstår. Teorierna kring hur denna insamling antas gå till varierar med vilken socialistisk teoribildning man ansluter sig till. Men genomgående är övertygelsen att någon annan - orättfärdigt och mot sin vilja - får betala de vinster och löner som lyckade företagsägare eller högavlönade personer kan lyfta.

Men nu är ju det bara en halvsanning. Javisst kan man samla in rikedom genom att pungslå andra människor. Man kan t ex vara monopolkapitalist i Latinamerika och låta sig skyddas av kompisarna i regeringen som ställer upp med korrumperad polis för att slå ner fackföreningar, som ställer upp med tullmurar som hindrar folket att köpa bättre och billigare från utlandet, som ställer upp med lagstiftning som hindrar vanligt folk inom landet att starta verksamheter som konkurrerar med dig.

Eller monopolkapitalist i de handelshus som hade monopol på handeln i de kolonier som din regering med vapenmakt lagt under sig. Eller biståndsmottagare i en "befriad och självständig" före detta koloni med tveksamma demokratiska institutioner.

Eller ämbetsman i ovan nämnda regeringar. Eller helt enkelt en vanlig skurk som snor pengar av folk.

Allesammans exempel på människor vars inkomster sker på bekostnad av andra.

Den gemensamma faktorn är att dessa personers intäktsmöjligheter bygger på tvång i någon form. Illegalt tvång i det sistnämnda fallet med skurken. Men i de övriga fallen i högsta grad legalt tvång. Makt över våldsmonopolet och lagstiftningen. Eller orättfärdigt gynnad av det.

Det är ju något helt annorlunda, faktiskt och moraliskt, än de intäkter som beror på frivillighet. Som t ex affärstransaktioner på en marknad.

Det finns tre sorters affärstransaktioner: transaktioner där ingen vinner, transaktioner där en av parterna vinner, och transaktioner där bägge vinner.

Frivilligheten gör att det nästan bara blir de sistnämnda transaktionerna som utförs. De förstnämnda funkar inte i längden. De i mitten fungerar enbart med tvång. Men transaktioner som bara blir av om bägge parter vill det, är i allmänhet transaktioner som bägge tjänar på.

För att bägge ska tjäna på transaktionen måste bägge parter leverera ett värde. Råvaruleverantören har inget eget behov av stora lager med råvara. Tillverkningsindustrin är specialister på att tillverka och inte på att ta fram råvaran. Slutkunden är inte intresserad av att bygga upp en hel tillverkningsindustri bara för att få njuta av en av slutprodukterna. Skulle du själv tjäna på att bygga din egen dammsugare? Om du samtidigt själv måste bygga allt annat du behöver?

Genom att slutkund, tillverkare och råvaruleverantör kommer överens om ett antal affärstransaktioner kommer slutkunden att till slut få produkten i handen, billigare och bättre än alternativen. För om råvaruleverantören är dålig i jämförelse med andra väljs denne bort av tillverkaren, och om tillverkaren är dålig väljs denne bort av kunden.

Och detsamma gäller alla andra mellanhänder. De är enbart fördyrande i de fall där de inte kan leverera ett värde. En råvarumäklare tar visserligen provision, men förtjänar sitt uppehälle genom att hitta rätt köpare åt rätt leverantör. Precis som marknadsföring tillför värde genom att rätt köpare kopplas ihop med rätt säljare.

På samma sätt fungerar det med grossister, affärer på gatan, köpcenter, webbshoppar, uthyrningsfirmor. Och med riskkapitalister som riskerar kapital för att bygga upp dessa verksamheter. De fyller allesammans ett verkligt behov genom att tillföra ett mervärde som köparen finner är värt sitt pris. Värden skapas hos dem. Och det är precis de värdena som de lever av. Välförtjänt.

Så profiten som med tvång samlas in av korrumperade monopolister på andras bekostnad är inte samma slags profit som den som skapas av människor när de frivilligt i långa kedjor samarbetar och byter frukterna av sitt arbete med varandra. Den förstnämnda berövar, den sistnämnda tillför.

Det betyder att när vi möter ett ord som "profithunger" så kan vi inte direkt veta om det är en hunger efter att roffa åt sig andras tillgångar, eller om det handlar om en hunger att göra tillvaron bättre för andra människor så att de frivilligt är beredda att betala för det.

Och det betyder också att närvaron av "profithunger", t ex i välfärdssektorn, inte är ett argument för eller emot någonting. Profithunger kan vara monopolkapitalisten som vunnit en upphandling om monopol på att driva kommunens äldreboende så billigt som möjligt. Välling och låg personaltäthet. Eller så kan det vara kommunaltjänstemannen som skär ner i det kommunala äldreboendet för att klara budgetkraven (men utan att sänka skatten för folket). Välling och låg personaltäthet. Budgetnedskärningar i offentlig verksamhet är också ett slags profithunger.

Men profithunger kan också vara äldreboendet som tjänar sina pengar på att vara så bra att det bli valt av de som vill bo där. Eller skolan som tjänar sina pengar på att göra eleverna rika på kunskap. Eller vilken annan verksamhet som helst som finns för att göra livet bättre för människor.

Så var vaksam när någon försöker moralisera runt begreppet "profit". Vissa tror att det är genomgående negativt. Socialliberaler vet däremot att profiten mycket väl kan användas för att göra tillvaron bättre.