Varför reglera TV?

Nu har ett EU-direktiv om TV-reklam blivit upphöjt till svensk lag. En frihetsvän kanske ropar ett lite lamt "Hurra", eftersom direktivet medför att det blir tillåtet med fler (och därmed möjliggörs kortare) reklamavbrott. Den relativa friheten för kanalen att disponera sin alldeles egna sändningstid ökar.

Men varför, och med vilken rätt, ger vi oss på att alls lagstifta om TV-kanalernas innehåll? Det är klart att man kan tycka, t ex om fler pauser eller illa om att det nu blir tillåtet med produktplacering. Men varför ska ditt eller mitt eller ens alla röstberättigade EU-medborgares tyckande vara bindande för andra människors TV-stationer? Det begriper jag inte. Sedan när fick vi det moraliska mandatet att reglera varandras TV-utsändningar?

Att producera media och konsumera media är, precis som all annan produktion och konsumtion, en affär mellan producent och konsument. Endast i den mån vi, tredje man, blir drabbade har vi moralisk rätt att lägga oss i. Och vi drabbas inte av reklamen. Står den oss upp i halsen kan vi välja att stänga av. Vill vi ha en rent reklamfri kanal får vi vara beredda att betala för innehållet fullt ut. Så som SVT borde finansieras, istället för via smygskatt på TV-mottagare som idag.

Vad medborgare väljer att sända ut, på Internet eller markkanaler eller satellit, och vad medborgare väljer att motta, det är deras ensak. Helt och hållet. Det har ingen annan med att göra. Inte ens om man är vald och har en majoritet bakom sig.