torsdag 8 juli 2010

SD och kulturradikalismen

Jag skrev nedan ett inlägg om tre tendenser jag uppfattat i skeendet runt SD och islam. En av tendenserna, där jag motsades av signaturen "lars", gällde SD:s glidning från kulturkonservativa till mer kulturradikala. Lars skriver:


Var finns beläggen för dessa "modernt kulturradikala positioner" som SD nyligen börjat anamma? Det SD försvarar är de fri- och rättigheter som finns i väst och som hotas av islamismen, och det kan även värdekonservativa göra utan att vara för någon "modernistisk normupplösning".


Jag skriver för att förtydliga:

SD:s kulturkonservativa rötter syns främst i det familjepolitiska handlingsprogrammet, där den specifikt heterosexuella kärnfamiljen idealiseras, medan homosexuella familjebildningar genom adoption och insemination aktivt motverkas.

Synen på homosexualitet är det tydligaste exemplet där SD traditionellt stått kulturkonservativa kristna och muslimer nära. För tre år sedan kallade t ex partisekreteraren Björn Söder homosexualitet för en avart (länken tyvärr borttagen från SD-kuriren, därför citat via tendentiösa Expo), han anförde fortplantningens faktum som skäl för att allt sex borde ske mellan olikkönade indivder, och gjorde ingen skillnad mellan att normalisera frivilliga vuxnas inbördes sexuella beteende, respektive att normalisera vuxnas övergrepp på barn och djur. Och så sent som i år ville SD i Karlstad stoppa Pride-festivalen där.

Dvs en syn på homosexualitet som delas mellan tidigare SD, kulturkonservativa kristna, och kulturkonservativa muslimer. Där har SD alltså nu behövt backa och annamma en modernare mer kulturradikal position. Jimmie Åkesson skrev en debattartikel i Aftonbladet med tydlig signal både utåt och inåt att SD har svängt i attityderna kring homosexualitet. Pride-motståndarna i Karlstad får alltså mothugg ovanifrån.

Denna omsvängning har naturligtvis retat upp Sverigedemokratiska kärnväljare, men är helt nödvändig för att på ett trovärdigt sätt kunna driva hem och göra till sin den kritik mot islam som uttryckts av t ex Robert Spencer (inbjuden av SD att tala i Almedalen).

En av Robert Spencers anklagelsepunkter gentemot islam gäller nämligen islams hårda syn på homosexualitet. Och detta är också något som kulturkonservativa muslimer håller emot Robert Spencer. Så vill man vara emot islam utifrån Spencers argumentation kan man inte fortsätta att vara kulturkonservativ, eftersom ju muslimerna är kulturkonservativa. Man måste göra en Pim Fortuyn.

Tydligare bevis på att SD:s kulturkonservativa antigay-linje appellerar till kulturkonservativa muslimer, och att en gay-vänlig radikal position är nödvändig om man vill angripa islam på ett trovärdigt sätt, är väl debaclet i Södertälje, där SD-anhängare gjorde just detta fast helt tvärtom, när de värvade muslimer genom att framstå som ett tydligt homofientligt svenskt parti för muslimer att rösta på!

Men synen på homosexualitet är inte det enda exemplet på SD:s glidning från kulturkonservativa till mer kulturradikala. Vartenda ett av Spencers argument emot islam tar sitt avstamp i den europeiska sekulariseringen, individualiseringen, och demokratiseringen som ägt rum inom ramen för en intern europeisk kamp mot kulturkonservativismen. Värdena som SD nu omhuldar, gentemot islam, är helt enkelt inte traditionella europeiska värden; utan ett modernt brott mot europeisk tradition, som inte går längre tillbaks än cirka 200-300 år. I vissa fall, som när det gäller religionsfrihet och sexuell frihet inte längre än 50 år. Så unga är de "traditionella" europeiska fri- och rättigheterna.

Gentemot kulturkonservativismens önskan om kristet inflytande, har normupplösarna hävdat (och vunnit) sekularisering. Gentemot kulturkonservativismens auktoritära och patriarkala drag, har normupplösarna hävdat (och vunnit) livsstilsliberalism för både män och kvinnor. Gentemot kulturkonservativismens önskan att vilja reglera folks privatliv, har normupplösarna önskat (och vunnit) Pride-parader. Som synes till SD-anhängares stora förtvivlan, en förtvivlan man nu vill vända till glädje, för att på ett trovärdigt sätt kunna kritisera islam.

Islam är numera huvudfienden. Det är sant att SD alltid varit islamkritiska. Men det är först nu som man tagit konsekvensen av sin islamkritik och börjat överge de positioner där man tidigare varit överens med den sekulära modernitetens fiender bland muslimerna.

4 kommentarer:

  1. "Men det är först nu som man tagit konsekvensen av sin islamkritik och börjat överge de positioner där man tidigare varit överens med den sekulära modernitetens fiender bland muslimerna."

    Och vad finns för belägg där? Att Åkesson ursäktat olämpligt språkbruk och idiotförslag om att gå till val på att stoppa Pride? Det är väldigt tunt. Sådant är snarare ett uttryck för den normaliseringsprocess SD genomgår. Den värdekonservativa linjen i politiken ligger hursomhelst fast (och har börjat locka värdekonservativa invandrare till partiet, apropå Södertälje). Där har man inte övergett några positioner. SD:s och RFSL:s agenda är lika inkompatibla nu som tidigare. Åkessons utspel i Aftonbladet ska alltså inte ses som någon politisk svängning från partiets sida utan ett försök att dra invandringskritiska bögar till partiet. Och hur kan du påstå att en nazisida skulle veta något om SD:s kärnväljare? Lite bättre omdöme skulle uppskattas.

    SvaraRadera
  2. Tunt eller ej, det är hursomhelst _nya_ tongångar. Spencers argument är inte kompatibla med den tidigare värdekonservativismen, utan Spencer angriper islam utifrån kulturradikala utgångspunkter. Kritiken träffar precis de värdekonservativa invandrarna i Södertälje. Man kan inte både ha och inte ha dem som våljare. Man kan inte på samma gång vara ett parti för dem och ett parti emot dem.

    SvaraRadera
  3. Eller annorlunda uttryckt, det ska bli intressant att höra debatterna nästa SD-landsmöte mellan invandringskritiska bögar och värdekonservativa muslimer från Södertälje...

    SvaraRadera
  4. Det är väl inte alls särskilt nya tongångar. Det är ju inte så att t ex Söder uttryckte partiets ståndpunkt apropå Pride. Redan då fick han kritik från andra SD:are och i dag ångrar han sitt tonfall. Och Spencer får väl ha vilka argument han vill. Han är inte SD:are och SD har inte för avsikt att kopiera hans argument, om han nu är för homoadoptioner, homobröllop och annan "modernistisk normupplösning".

    "det ska bli intressant att höra debatterna nästa SD-landsmöte mellan invandringskritiska bögar och värdekonservativa muslimer från Södertälje"

    Varför det? En invandringskritisk bög som går med i SD torde vara på det klara med SD:s värdekonservativa linje och att pariet inte gjort RFSL:s agenda till sin. Samtidigt borde en värdekonservativ invandrare vara på det klara med SD:s invandringskritiska profil och sympatisera med den (som t ex SD:arna med invandrarbakgrund i Södertälje gör). De borde alltså ha full förståelse för att de hittat till samma parti och ha mycket gemensamt.

    SvaraRadera